Case nº T2760-15 of Högsta domstolen, June 10, 2016

Resolution Date:June 10, 2016
Issuing Organization:Högsta domstolen
SUMMARY

Rätt till privatkopieringsersättning enligt upphovsrättslagen förutsätter att upptagningsanordningarna har egenskaper som gör dem i hög grad lämpade för privatkopiering och att de kan antas komma till sådan användning i en inte oväsentlig omfattning. Mobiltelefoner av visst slag har ansetts omfattade av ersättningsrätten.

 
FREE EXCERPT

REFERAT

Södertörns tingsrätt

Copyswede ekonomisk förening förde vid Södertörns tingsrätt den talan mot TeliaSonera Sverige Aktiebolag som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmännen Anna-Lisa Stoican och Karin Röckert samt tf. rådmannen Paul Arnell) anförde följande i dom den 13 juni 2014.

1 Bakgrund

Enligt lagen (1970:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) har den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk upphovsrätt till verket. Upphovsrätten innefattar med vissa inskränkningar uteslutande ensamrätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick. När ett upphovsrättsligt skyddat verk görs tillgängligt för allmänheten genom offentligt framförande eller spridning genom försäljning, uthyrning eller utlåning har upphovsrättsinnehavaren rätt till ekonomisk ersättning. Undantag från denna ersättningsrätt gäller för s.k. privatkopiering. Detta är en term som betecknar den kopiering som är tillåten att företa av annars upphovsrättsligt skyddade verk.

Förutsättningarna för att få privatkopiera anges i 2 kap. 12 § URL. I huvudsak anges där att var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. För att kompensera upphovsmannen för det inkomstbortfall kopiering för privat bruk av musik, film och tv från en laglig förlaga medför, finns bestämmelser i 2 kap 26 k § 1 st. URL om s.k. privatkopieringsersättning. Rätten till sådan ersättning uppkommer när näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet i Sverige tillverkar eller till Sverige för in "anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av verk för privat bruk". Privatkopieringsersättning betalas alltså av tillverkare eller importörer av sådana lagringsmedier som är "särskilt ägnade" för privatkopiering.

Enligt 2 kap. 26 m § 1 st. URL tillkommer rätten att kräva in (och träffa avtal om att sätta ner) privatkopieringsersättning endast "en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området". Copyswede ekonomisk förening (Copyswede) är en sådan organisation som har rätt att kräva in privatkopieringsersättning.

I Sverige har Copyswede och branschorganen för tillverkare och importörer givits möjlighet att själva i samråd bestämma på vilka anordningar privatkopieringsersättning ska utgå. Dessa aktörer har sedan 1999, då bestämmelserna om privatkopieringsersättning infördes, tillsammans identifierat ett antal anordningar som de bedömt uppfylla kravet på att vara särskilt ägnade för privatkopiering och därmed vara avgiftspliktiga. I fråga om vissa andra typer av anordningar såsom USB-minnen och separata hårddiskar har de nämnda aktörerna dock inte lyckats träffa någon överenskommelse. Frågan om sådana anordningar ska anses särskilt ägnade för privatkopiering har prövats genom en skiljedom den 23 oktober 2012. I mål mellan Copyswede och Sony Mobile Communications AB (Sony Mobile) angående frågan om Sony Mobile är skyldigt att betala privatkopieringsersättning till Copyswede för import av mobiltelefoner med beteckningen W715 Walkman har vidare Lunds tingsrätt meddelat dom den 8 april 2014. Domen är överklagad.

Telia Sonera Sverige Aktiebolag (Telia) har sedan en längre tid importerat olika mobiltelefonmodeller tillverkade av Apple Inc. (Apple). Beteckningarna på dessa har växlat allteftersom nya modeller lanserats. Sedan 2009 har dessa telefoner haft beteckningarna iPhone, iPhone 3G, iPhone 3GS, iPhone 4, iPhone 4 S, iPhone 5, iPhone 5 S och iPhone 5 C. Dessa mobiltelefoner anges i fortsättningen under den gemensamma beteckningen iPhones.

Parterna tvistar i detta mål om huruvida Telia är skyldigt att utge privatkopieringsersättning till Copyswede för importen av iPhones och vilken ersättning som i sådana fall ska utgå.

2 Yrkanden och inställningar

Copyswede har yrkat att tingsrätten förpliktar Telia att till Copyswede utge 73 000 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen (1975:635) från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker.

Telia har bestritt käromålet och har inte vitsordat annat än sättet att beräkna ränta.

3 Mellandom

Tingsrätten har i samråd med parterna beslutat att först, genom mellandom, pröva frågan om iPhones ska anses vara anordningar som är särskilt ägnade för privatkopiering eller inte, samt, i förekommande fall, först därefter pröva vilka avgifter som ska utgå.

Mellandomstemat har formulerats på följande sätt:

Tingsrätten ska genom mellandom pröva frågan om de mobiltelefoner med beteckningarna iPhone, iPhone 3G, iPhone 3GS, iPhone 4, iPhone 4 S, iPhone 5, iPhone 5 S och iPhone 5 C som Telia Sverige AB sedan den 1 januari 2009 inför till landet ska anses vara särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk jämlikt 26 k § 1 st. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) med därav följande ersättningsrätt för Copyswede ekonomisk förening jämlikt 26 k § 1 st. URL med eventuell påföljande ersättningsskyldighet för Telia Sonera Sverige Aktiebolag gentemot Copyswede ekonomisk förening.

Copyswede har som sin uppfattning angivit att de ovannämnda iPhones som Telia infört och inför till landet är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk jämlikt 26 k § URL, medan Telia ansett att dessa mobiltelefoner inte är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk jämlikt 26 k § URL.

4 Grunder inför prövningen av mellandomstemat

4.1 Copyswede

Enligt 26 k § 1 st. URL har rättighetshavare rätt till privatkopieringsersättning när näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet i Sverige tillverkar eller till Sverige för in "anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk".

Samtliga iPhones är anordningar av det slag som avses i 26 k § 1 st. URL.

4.2 Telia

  1. iPhones är inte "särskilt ägnade" för framställning av exemplar av verk för privat bruk.

  2. I vart fall är inte de iPhones som förvärvats av företag "särskilt ägnade" för framställning av exemplar av verk för privat bruk.

    5 Utveckling av talan

    5.1 Copyswede

    I upphovsrätten ligger att all exemplarframställning av upphovsrättsliga verk är förbehållen upphovsmannen. I utgångsläget hindrar ensamrätten alltså kopiering - även vad gäller den privata sfären. I vissa EU-länder, t.ex. Storbritannien, Irland och Malta är det otillåtet att privatkopiera, men i Sverige och i många andra länder krävs det inte tillstånd för att framställa exemplar för enskilt bruk. Detta undantag från ensamrätten fanns med i 12 § URL redan när lagen trädde i kraft år 1961 och det angavs på den tiden att tillstånd inte behövdes för framställning av enstaka exemplar för enskilt bruk. Med tiden blev det allt enklare att kopiera. Musikkassetter, VHS och andra videotekniker slog igenom och en skenande mängd kopiering kom att ske med stöd av undantaget i 12 § URL. Det blev då angeläget att se till att rättighetshavarna i någon mån kompenserades för all denna kopiering. I början på 1980-talet infördes därför en kassettskatt där pengarna gick till staten, som sedan skulle se till att medlen kom kulturskaparna till godo. Skattelösningen övergavs sedan för att år 1999 ersättas med en civilrättslig ordning, en s.k. kassettersättning. Den nya civilrättsliga ordningen infördes i 26 k § URL och gav rättighetshavarna rätt till kompensation från de näringsidkare som tjänar pengar på att tillhandahålla privatpersoner anordningar som kan användas för att kopiera verk för enskilt bruk. Vid den här tiden (1999) användes inspelningsbara CD-och DVD-skivor i allt större omfattning för kopiering. Dessutom insåg alla att nya digitala och analoga upptagningstekniker lurade runt hörnet. Lagstiftaren avstod därför från att i URL specifikt peka ut exakt vilka anordningstyper som skulle omfattas av ersättningsrätten. I stället valdes en ordning där ersättning ska utgå för tillverkning eller import av alla anordningar som svarar mot en allmänt hållen legaldefinition. Legaldefinitionen utformades så att den träffar alla anordningar som kan användas för kopiering av ljud och/eller rörlig bild och som är "särskilt ägnade" för privatkopiering. På det här sättet fick vi ett regelverk som fångar upp varje existerande och framtida anordningskategori som objektivt sett svarar mot legaldefinitionen.

    År 2001 utfärdades Infosocdirektivet och Sverige fick på så sätt en EU-rättsligt grundad skyldighet att säkerställa att rättighetshavarna kompenseras för privatkopiering. När direktivet genomfördes i svensk rätt år 2005 gjordes det en översyn av det svenska regelverket. Vid översynen ändrades privatkopieringsundantaget i 12 § URL på så sätt att uttrycket "enskilt bruk" ersattes med "privat bruk". Även i 26 k § URL ändrades "enskilt bruk" till "privat bruk". Sedan dess kallas den ersättning som utgår enligt bestämmelsen för privatkopieringsersättning. Trots att privatkopieringsundantaget alltså snävades in något ansåg lagstiftaren år 2005 ändå att det var motiverat att höja ersättningsnivåerna för privatkopiering. Dessutom anpassades nivåerna för att passa även digitala lagringsanordningar. Här framhölls t.ex. mp3-spelare som ett exempel på senare utvecklade anordningar som omfattades av legaldefinitionen. Däremot ansågs legaldefinitionen som sådan vara förenlig med direktivet och lämnades därför oförändrad. Även efter genomförandet av direktivet träffar ersättningsplikten alltså fortfarande alla typer av anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan upptas och som är "särskilt ägnade" för privatkopiering. Det är innebörden av den legaldefinitionen som nu ska prövas av tingsrätten. Med "rättighetshavare" avses både upphovsmän såsom låtskrivare, manusförfattare, journalister, m.fl. och innehavare av närstående rättigheter som artister, musiker, skådespelare...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL