Case nº B-37-2013 of Arbetsdomstolen, March 01, 2017

Defense2017-10
Resolution DateMarch 01, 2017
Issuing OrganizationArbetsdomstolen

REFERAT

Parter:

C.M.C.; Stockholm Business Region AB

Nr 10

C.M.C. i Bagarmossen

mot

Stockholm Business Region AB i Stockholm

samt

Stockholms Business Region AB i Stockholm

mot

C.M.C. i Bagarmossen.

Överklagade avgörandet: Stockholms tingsrätts dom den 12 mars 2013 i mål nr T 2179-12

Tingsrättens dom, se bilaga.

Yrkanden och inställning

Stockholm Business Region AB (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen

  1. med ändring av tingsrättens domslut, punkterna 1-3, ska ogilla hela C.M.C:s vid tingsrätten förda talan,

  2. med ändring av tingsrättens domslut, punkten 5, ska bifalla bolagets vid tingsrätten genstämningsvis förda talan om att C.M.C. ska återbetala det av bolaget utbetalda avgångsvederlaget om 346 500 kr jämte ränta, och

  3. med ändring av tingsrättens domslut, punkten 6, ska förplikta C.M.C. att till bolaget utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten med där yrkat belopp.

    C.M.C. har yrkat att Arbetsdomstolen

  4. med ändring av tingsrättens domslut, punkterna 1-3, ska bifalla hennes vid tingsrätten förda talan om lön, semestertillägg och retroaktiv pensionspremie fullt ut,

  5. med ändring av tingsrättens domslut, del av punkten 4, ska bifalla hennes talan om högre lön än vad som utgått för tiden den 7 december 2011-22 augusti 2012, och

  6. med ändring av tingsrättens domslut, punkten 6, i första hand ska befria henne från att betala bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta bolaget att betala hennes rättegångskostnader där, i andra hand ska förplikta bolaget att stå sina egna rättegångskostnader vid tingsrätten och en så stor del som möjligt av hennes rättegångskostnader där, i tredje hand ska kvitta rättegångskostnaderna vid tingsrätten och i fjärde hand ska sätta ned det belopp hon förpliktats att betala till bolaget.

    Part har bestritt motparts ändringsyrkande.

    Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

    Utredningen m.m.

    Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med C.M.C. och P.Ö., delvis, spelats upp. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

    Parterna har åberopat samma grunder som vid tingsrätten och till utveckling av sin respektive talan anfört i allt väsentligt detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom. När det gäller frågan om rättegångskostnaderna vid tingsrätten har parterna anfört i huvudsak följande.

    C.M.C.

    Bolaget har lämnat vilseledande uppgifter i samband med och efter varslet om uppsägning och efter uppsägningen i januari 2012. Bolaget har även i strid med 9 § anställningsskyddslagen motiverat uppsägningen på ett vilseledande sätt, vilket ledde till att hon väckte talan utifrån förutsättningar som inte förelåg. Under huvudförhandlingen vid tingsrätten lade bolaget även fram nya uppgifter. Bolaget har således föranlett onödig rättegång och har genom vårdslöshet och försummelse vållat höga kostnader för henne. I vart fall har hon haft skälig anledning att få tvisten prövad. Det utdömda beloppet avseende ombudsarvode är för högt och bör under alla förhållanden sättas ned.

    Hon åberopar 18 kap. 3 och 6 §§ rättegångsbalken, förutsättningsläran och 5 kap. 2 § arbetstvistlagen.

    Bolaget

    C.M.C. är tappande part vid tingsrätten i uppsägningstvisten. Som tappande part ska hon enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken ersätta bolagets rättegångskostnader i den delen. Bolaget har inte lämnat felaktig information och har varken uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig rättegång. C.M.C. har känt till alla omständigheter av betydelse. Om C.M.C. under huvudförhandlingen vid tingsrätten ansåg att det framkom nya uppgifter hade hon genom sitt ombud möjlighet att ingripa, vilket hon inte gjorde. De höga ombudskostnaderna beror på C.M.C:s processföring. Det vid tingsrätten yrkade beloppet är skäligt med hänsyn till målets art och omfattning.

    Domskäl

    Bakgrund och tvisten

    C.M.C. anställdes som projektledare hos bolaget i januari 2007. Den 29 oktober 2007 ingick hon ett avtal med bolaget, vari hon mot ett avgångsvederlag motsvarande nio månadslöner sade upp sin anställning hos bolaget till upphörande den 31 december samma år.

    C.M.C. väckte den 30 juni 2008 talan mot bolaget och yrkade i första hand att avtalet skulle förklaras ogiltigt enligt 30, 33 eller 36 § avtalslagen alternativt med stöd av förutsättningsläran och i andra hand att hon skulle tillerkännas ekonomiskt och allmänt skadestånd på den grunden att avtalet var att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetsdomstolen fann i dom den 7 december 2011 (AD 2011 nr 92) att C.M.C. blivit svikligen förledd att ingå överenskommelsen och förklarade den ogiltig. Hennes anställning hos bolaget hade därmed inte upphört till följd av överenskommelsen.

    I januari 2012 sade bolaget upp C.M.C. från anställningen på grund av arbetsbrist. Hon väckte på nytt talan mot bolaget och yrkade bl.a. att uppsägningen skulle ogiltigförklaras och gjorde gällande att det inte fanns saklig grund för uppsägning av henne. I andra hand yrkade hon ekonomiskt och allmänt skadestånd på grund av turordningsbrott. Arbetsdomstolen förordnade, den 22 augusti 2012, interimistiskt att C.M.C:s anställning skulle upphöra med utgången av den dagen.

    Tingsrätten fann i den nu överklagade domen att bolaget haft rätt att säga upp C.M.C. på grund av arbetsbrist och att bolaget inte begått något turordningsbrott. Hennes yrkanden grundade på eller som hade samband med uppsägningen (yrkandena 4 och 5 i tingsrättens dom) ogillades. I dessa delar har Arbetsdomstolen inte meddelat prövningstillstånd, varför tingsrättens dom i uppsägningsdelen står fast.

    Den första tvistefrågan i Arbetsdomstolen avser om C.M.C. har rätt till anställningsförmåner för perioden den 1 januari 2008-6 december 2011, med avräkning för det redan utbetalda avgångsvederlaget (yrkandena 1-3 i tingsrättens dom). Tidsperioden, av tingsrätten benämnd som glapprumsperioden, avser från och med dagen efter att C.M.C:s anställning skulle ha upphört enligt överenskommelsen till dagen överenskommelsen ogiltigförklarades.

    Om Arbetsdomstolen skulle finna att C.M.C. har rätt till lön för den aktuella perioden är det tvistigt om hon i så fall har rätt till lön med 38 500 kr per månad för hela perioden eller om hon därutöver har rätt till årliga löneförhöjningar.

    Det är därutöver tvistigt om C.M.C. är skyldig att till bolaget återbetala det avgångsvederlag som hon fick i enlighet med 2007 års överenskommelse.

    Det är också tvistigt om C.M.C. har haft rätt till högre lön än vad bolaget har betalat till henne för tiden den 7 december 2011-22 augusti 2012 (yrkande 6 i tingsrättens dom). Även här gäller frågan om hon från och med år 2008 har haft rätt till årliga löneförhöjningar.

    Slutligen är rättegångskostnaderna vid tingsrätten tvistiga.

    Har C.M.C. rätt till anställningsförmåner för glapprumsperioden?

    Som redan redovisats förklarade Arbetsdomstolen i dom, den 7 december 2011, att den överenskommelse som bolaget och C.M.C. hade träffat den 29 oktober 2007 var ogiltig. Arbetsdomstolen fann att bolaget svikligen förlett C.M.C. att ingå överenskommelsen.

    Parterna är överens om att ogiltigförklaringen innebar att C.M.C. varit fortsatt anställd hos bolaget i tiden efter den 31 december 2007. C.M.C:s egen uppsägning enligt överenskommelsen var med andra ord inte giltig. Det som i första hand är tvistigt mellan parterna är om ogiltigheten av överenskommelsen, som fick till följd att anställningen bestått, innebär att C.M.C. har rätt till lön och andra anställningsförmåner från och med den 1 januari 2008 till den 7 december 2011, då överenskommelsen ogiltigförklarades.

    C.M.C. har anfört huvudsakligen följande. Ogiltigförklaringen av 2007 års överenskommelse innebär att hon ska försättas i samma situation som om hon aldrig hade ingått överenskommelsen. Situationen är att jämställa med vad som gäller om en arbetstagare avskedas i strid med anställningsskyddslagen. En ogiltigförklaring av ett avskedande innebär att anställningen aldrig upphört och att arbetstagaren har rätt till lön och andra anställningsförmåner, trots att arbete inte har utförts.

    Bolaget har häremot anfört bl.a. följande. Ogiltigförklaring av ett avtal innebär att vardera part ska bära åter vad den mottagit enligt avtalet. C.M.C. återfick sin anställning och bolaget har rätt att få åter det utbetalda avgångsvederlaget. Eftersom C.M.C. grundade sin talan om ogiltigförklaring av 2007 års överenskommelse på ogiltighetsreglerna i avtalslagen och inte anställningsskyddslagen, ska den senare lagens regler om ogiltigförklaring och den rättspraxis som gäller följderna av en sådan inte tillämpas. Det ska inte vara möjligt att, genom att stödja sig på avtalslagens ogiltighetsregler, kringgå de korta preskriptionsfrister som föreskrivs i anställningsskyddslagen och ändå uppnå samma resultat. Rätt till anställningsförmåner kräver därutöver att C.M.C. arbetat under den aktuella tiden, vilket hon inte har gjort.

    Följande kan redovisas om innebörden av en ogiltigförklaring.

    I 30 § avtalslagen om ogiltighet på grund av svek föreskrivs att den rättshandling som framkallats genom svikligt förledande inte är gällande mot den förledde. Mer än så är rättsföljden ogiltighet inte närmare bestämd i lagen. Huruvida återgång av prestationer ska ske med anledning av en ogiltigförklaring, framgår inte av någon av ogiltighetsbestämmelserna i avtalslagen.

    Verkningarna av att ett avtal ogiltigförklarats brukar anses vara att parterna inte längre är skyldiga att utföra sina åtaganden enligt avtalet (se t.ex. Grönfors och Dottevall, Avtalslagen, En kommentar, femte uppl. s. 212). Därtill gäller i flera fall, som tingsrätten anfört, att mellan parterna utbytta prestationer ska återgå, där detta är möjligt. Hur sådan återgång i detalj ska genomföras kan vara beroende av t.ex. vilken ogiltighetsgrund, prestation och avtalstyp det är fråga om. Det kan finnas skäl att söka ledning i regler om hävning till följd av väsentliga kontraktsbrott (se t.ex...

To continue reading

Request your trial