Case nº UM3787-16 of Migrationsöverdomstolen, June 21, 2017

President:1
Resolution Date:June 21, 2017
Issuing Organization:Migrationsöverdomstolen
SUMMARY

En asylsökande som tjänstgjort som läkare inom sitt lands säkerhetstjänst har ansetts ha ett sådant individuellt ansvar för de brott mot mänskligheten som begåtts där att han är utesluten från internationellt skydd. Handlingarna har också ansetts utgöra ett sådant hot mot allmän ordning och säkerhet i Sverige att uppehållstillstånd inte kan beviljas på grund av anknytning.

 
FREE EXCERPT

REFERAT

OA ansökte i augusti 2014 om asyl i Sverige tillsammans med sin son. Som asylskäl åberopade han i huvudsak följande. Han har arbetat som läkare för den syriska säkerhetstjänsten sedan 2006. Hans patienter tillhörde militären och deras familjer. Han behandlade även personer som frihetsberövats av säkerhetstjänsten. Han lämnade sitt arbete i Aleppo 2012 till följd av den förändrade säkerhetssituationen och bosatte sig i Idlib. Han har därefter inte vistats i regimkontrollerat område. Vid ett återvändande riskerar han att straffas eftersom han olovligen har lämnat sin tjänst.

Migrationsverket beslutade i november 2015 att avslå OA:s ansökan och utvisa honom ur Sverige. Verket beslutade samtidigt att bevilja honom ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716) under ett år från och med den 12 november 2015 på grund av hinder mot verkställigheten som inte bedömdes vara bestående. Som skäl för beslutet anförde verket bl.a. följande. OA har gjort sannolikt att han avvikit från sin statliga tjänst utan tillåtelse. Det har även gjorts sannolikt att han av syriska staten riskerar att tillskrivas en politisk uppfattning och att han därigenom riskerar förföljelse. Det finns inget myndighetsskydd att tillgå för honom och han kan inte heller undgå förföljelsen genom att bosätta sig i en annan del av landet. Den syriska säkerhetstjänstens och sjukvårdspersonalens agerande på militärsjukhus utgör brott mot mänskligheten. OA har vid ett mycket stort antal tillfällen under en ansenlig tid befunnit sig i säkerhetstjänstens lokaler och vårdat tortyrskadade. Arbetet har inte utövats genom tvång. Det finns därmed synnerlig anledning att anta att han deltagit i förövande av brott mot mänskligheten och han har ett individuellt ansvar i egenskap av läkare anställd av syriska säkerhetstjänsten. Han ska därför uteslutas från att anses som flykting. Han ska av samma skäl uteslutas från att anses som alternativt skyddsbehövande. Några skäl för att anses som övrig skyddsbehövande har inte anförts. OA:s son har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige som flykting. Vid en prövning enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen ska särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet enligt 5 kap. 17 § samma lag. OA kan därför inte beviljas uppehållstillstånd på anknytning till sin son. Omständigheterna är inte att betrakta som synnerligen ömmande.

OA överklagade Migrationsverkets beslut och yrkade att han skulle beviljas permanent uppehållstillstånd samt flyktingstatus och resedokument.

Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås.

Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2016-04-20, ordförande Mellstrand samt tre nämndemän), avvisade yrkandet om permanent uppehållstillstånd och avslog överklagandet i övrigt. Domstolen yttrade bl.a. följande. OA uppfyller kriterierna för att anses som flykting. Även om han inte har deltagit i själva tortyren måste han rimligen ha insett att det åtminstone i vissa fall förhöll sig så att säkerhetstjänsten hade ett intresse av att fångar vårdades i syfte att hålla dem vid liv för att tortyren därefter skulle kunna fortsätta och för att få fram information. Han har därför ett individuellt ansvar och det finns därmed synnerlig anledning att anta att han deltagit i förövande av brott mot mänskligheten. Det finns alltså skäl för att utesluta honom från att vara flykting och han kan därför inte beviljas flyktingstatusförklaring eller resedokument. Även om han uppfyller kraven för att betraktas som alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande ska han av samma skäl uteslutas från sådant skydd. OA uppfyller rekvisiten i 5 kap. 3 § första stycket 5 utlänningslagen för att beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det har inte gjorts sannolikt att han utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet i Sverige. Någon möjlighet att utesluta någon från att beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning då de begått brott mot mänskligheten har uttryckligen inte införts i utlänningslagen. Frågan har inte heller berörts av lagstiftaren. Av det omarbetade skyddsgrundsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet [omarbetning]) framgår dock att rätt till familjesammanhållning begränsas för den som är undantagen internationellt skydd. Ändamålet vid införandet av 5 kap. 3 § första stycket 5 utlänningslagen kan inte ha varit att en person som undantas från att vara skyddsbehövande då denne begått brott mot mänskligheten ska beviljas uppehållstillstånd som anhörig. Uppehållstillstånd kan därför inte beviljas med stöd av den bestämmelsen. Anknytningen till svenska förhållanden genom sonen utgör inte tillräckliga skäl för att tillämpa bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter.

OA överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens dom, i första hand skulle bevilja honom flyktingstatus och resedokument, i andra hand uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin son i Sverige och i sista hand permanent uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Till stöd för sin talan vidhöll han vad han tidigare anfört hos Migrationsverket och migrationsdomstolen och tillade bl.a. följande. Han har lämnat en detaljerad, trovärdig och alltigenom tillförlitlig redogörelse. Han ska tillmätas tvivelsmålets fördel. Att han berättat om uppgifter som uppenbarligen varit till hans nackdel måste anses stärka hans trovärdighet ytterligare. Sammantaget finns det inte synnerlig anledning att anta att han ska ha deltagit i brott mot mänskligheten. Han ska därmed inte undantas från att vara flykting. Det saknas lagstöd för att inte bevilja honom uppehållstillstånd på grund av anknytning. Uppehållstillstånd kan endast vägras om han vid en framåtsyftande bedömning utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet i Sverige. Migrationsdomstolen anger i domen att han inte utgör något sådant hot. Att hans son befinner sig i Sverige med uppehållstillstånd samt att han är den ende föräldern som finns här utgör sådana synnerligen ömmande omständigheter som avses i 5 kap. 6 § utlänningslagen.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2017-06-21, Linder, Eriksson, referent och Hjulström), yttrade:

  1. Vad målet gäller

    I målet aktualiseras för det första frågan om OA är flykting och om så är fallet, om han kan anses vara utesluten från flyktingskap. Om grund för uteslutning finns måste Migrationsöverdomstolen också ta ställning till ett antal andra frågor. Eftersom det tidsbegränsade uppehållstillstånd som OA beviljades av Migrationsverket numera har löpt ut får Migrationsöverdomstolen också pröva om han kan beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund eller om han är utesluten även från dessa.

  2. Flyktingskap och uteslutandegrunder

    2.1 Nationell lagstiftning m.m.

    Med flykting avses bl.a. en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd (4 kap. 1 § första stycket utlänningslagen).

    En utlänning är utesluten från att anses som flykting om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till bl.a. brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott. Detta gäller även en utlänning som har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som där nämns (4 kap. 2 b § utlänningslagen).

    En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om uppehållstillstånd, ska förklaras vara flykting (flyktingstatusförklaring) om han eller hon omfattas av flyktingdefinitionen i 4 kap. 1 § utlänningslagen och inte är utesluten från att anses som flykting enligt 4 kap. 2 b § samma lag (4 kap. 3 § första stycket utlänningslagen).

    I samband med genomförandet i svensk rätt av det första skyddsgrundsdirektivet (rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet) uttalades att kriterierna för vilka som omfattas av begreppet flykting måste vara desamma i samtliga medlemsstater och att bestämmelserna i artikel 12 skyddsgrundsdirektivet måste innebära att medlemsstaterna inte får ge internationellt skydd till dem som omfattas av undantagen (prop. 2009/10:31 s. 97).

    I samma förarbeten (prop. 2009/10:31 s. 105 f. och 261) anförs beträffande bestämmelsen om uteslutning från att vara flykting bl.a. följande. Bestämmelsen motsvarar artikel 12.2 i skyddsgrundsdirektivet, som i sin tur motsvaras av artikel 1 F i Genèvekonventionen, och avser bl.a. uteslutning från flyktingskap av den som har gjort sig skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott. Med tanke på de allvarliga konsekvenser som kan följa av att en asylsökande utesluts från att vara flykting måste bestämmelsen tolkas restriktivt. Det ska föreligga en faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan anta att utlänningen har begått någon av gärningarna. Ledning för...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL