Case nº ÖÄ211-17 of Hovrätten över Skåne och Blekinge, May 03, 2017

• Resolution Date: May 03, 2017
• Issuing Organization: Hovrätten över Skåne och Blekinge

REFERAT

Lunds tingsrätt

B.B. ansökte om att tingsrätten skulle förordna en bodelningsförrättare att genomföra bodelning mellan honom och dödsboet efter D.D. (dödsboet). Dödsboet bestred ansökan om bodelningsförrättare.

Mot ansökan invände dödsboet bl.a. att ett samboavtal mellan D.D. och B.B. uteslöt bodelning. B.B. anförde att frågan om samboavtalets giltighet inte skulle prövas inom ramen för ärendet, att han inte hade undertecknat avtalet och att avtalets lydelse inte uteslöt bodelning. Båda parterna åberopade skriftlig och muntlig bevisning i fråga om samboavtalet hade undertecknats av B.B. eller inte.

Tingsrätten (tingsfiskalen Daniel Fedeli) höll ett sammanträde och avslog därefter ansökan om bodelningsförrättare i beslut den 29 december 2016. Tingsrätten anförde att en invändning om att det föreligger ett samboavtal som utesluter bodelning ska prövas som en allmän förutsättning för att bodelning ska kunna ske i samboförhållandet. Tingsrätten fann i det aktuella fallet att det förelåg ett giltigt samboavtal som uteslöt bodelning och att någon bodelningsförrättare därför inte skulle förordnas.

I samma ärende beslutade tingsrätten att avslå ett yrkande om kvarsittningsrätt för B.B och ålade honom att ersätta dödsboets rättegångskostnader med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

B.B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle förordna bodelningsförrättare mellan honom och dödsboet. Dödsboet motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.

Hovrätten (hovrättsråden Katarina Rikte och Helén Andersson samt tf. hovrättsassessorn Joakim Svensson, referent) anförde i beslut den 3 maj 2017 följande

SKÄL

Utgångspunkten är att bodelningsförrättare inte ska förordnas om en av motparten framställd invändning att förutsättningar för bodelning saknas visar sig vara riktig. Kännetecknande för handläggningen av förordnandeärenden är samtidigt prövningens summariska form och att avgörandet inte får rättskraft på prejudiciella frågor som prövats i ärendet. Ärendena lämpar sig därför inte för slutliga ställningstaganden i frågor som normalt kräver den belysning som de kan ges inom ramen för ett tvistemål. Detta gäller särskilt om sakförhållandena är tvistiga och det är aktuellt med muntlig bevisning. Om bodelningsförrättare förordnas måste han eller hon ändå ta ställning till samma frågor och ställningstagandet kan prövas i ett tvistemål efter klandertalan. (Jfr NJA 1993 s. 302 I och II med...