Case nº UM5156-12 of Migrationsöverdomstolen, November 29, 2013

President1
Resolution DateNovember 29, 2013
Issuing OrganizationMigrationsöverdomstolen

REFERAT

A, medborgare i Vitryssland, ansökte om asyl i Sverige i februari 2003. Den 10 maj 2004 beslutade Migrationsverket att avslå hans ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd, att avvisa honom från Sverige samt att förbjuda honom att återvända till Sverige utan tillstånd av Migrationsverket under en tid av två år från beslutet. Beslutet vann laga kraft i och med att Utlänningsnämnden den 14 december 2004 avslog överklagandet i dessa delar. Migrationsverket konstaterade i mars 2005 att A höll sig undan och inte kunde anträffas utan polismyndighetens medverkan, varför ärendet om verkställighet av avvisningsbeslutet överlämnades till polisen. Beslut om efterlysning och förvar vid anträffandet fattades av polisen i maj samma år. A reste enligt egen uppgift ut ur Sverige under våren 2006 och enligt polisens uppgift i december 2010. Avvisningsbeslutet preskriberades den 14 december 2008.

I slutet av april 2012 påträffades A av polisen i en bil i samband med en trafikkontroll. Den 3 maj 2012 beslutade Polismyndigheten i Stockholms län (polismyndigheten) att avvisa honom från Sverige med stöd av 8 kap. 1 § 1 och 2 utlänningslagen (2005:716), eftersom han saknade gällande passhandling och hade arbetat i Sverige utan att ha giltigt arbetstillstånd. Polismyndigheten beslutade vidare att beslutet om avvisning skulle förenas med ett återreseförbud, eftersom det saknades förutsättningar för att meddela en tidsfrist för frivillig avresa och inga särskilda skäl hänförliga till A:s personliga förhållanden talade mot att ett återreseförbud meddelades. Tiden för återreseförbudet bestämdes till tre år från den dag då beslutet vinner laga kraft. I anvisningen om hur man överklagar angavs bl.a. att beslut om avvisning förenat med återreseförbud (enligt 8 kap. 19 § utlänningslagen) fick överklagas och att skrivelsen med överklagande skulle ges in till Migrationsverkets förvaltningsprocessenhet.

A överklagade polismyndighetens beslut till Migrationsverket och yrkade att verket skulle ändra beslutet och i stället besluta om en tidsfrist för frivillig avresa samt upphäva beslutet om återreseförbud eller i vart fall sätta ned tiden för förbudet.

Migrationsverket beslutade den 11 maj 2012 att avslå överklagandet. Som skäl för sitt beslut angående återreseförbudet konstaterade verket - med hänvisning till att A hade påträffats av polis i landet efter en ny illegal vistelse, oklart hur lång, och att han tidigare låtit bli att rätta sig efter ett avvisningsbeslut - att det fanns skäl för att anta att han inte skulle komma att resa frivilligt till Vitryssland. Enligt verket fanns det därför grund för polismyndighetens beslut om ett återreseförbud på tre år.

A överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2012-05-24, ordförande Pedersen), avslog A:s överklagande av Migrationsverkets beslut i frågan om återreseförbud. I domskälen anförde domstolen bl.a. att han inte hade kontaktat svenska myndigheter för att legalisera sin vistelse och att det mot bakgrund av hans tidigare agerande fanns skäl att förena avvisningsbeslutet med ett återreseförbud. När det gällde återreseförbudets varaktighet gjorde migrationsdomstolen ingen annan bedömning än den polismyndigheten och Migrationsverket gjort.

A överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle upphäva beslutet om återreseförbud eller i vart fall sätta ner tiden för det. Som grund för sin talan hänvisade han till vad som anförts från hans sida i underinstanserna.

Polismyndigheten bestred bifall till överklagandet. Vad gäller frågan om överklagandeordningen för beslut om återreseförbud anslöt sig polismyndigheten till den skrivelse som Rikskriminalpolisen gett in till Migrationsöverdomstolen, i vilken anges bl.a. följande.

Beslut om återreseförbud kan av polismyndigheterna fattas i tre olika situationer. För det första kan ett avvisningsbeslut vara förenat med ett återreseförbud i enlighet med 8 kap. 19 § utlänningslagen om det inte finns förutsättningar att meddela någon tidsfrist för frivillig hemresa. För det andra kan ett beslut om återreseförbud fattas om en tidsfrist för frivillig avresa löpt ut (12 kap. 15 a § utlänningslagen) och för det tredje kan ett sådant beslut fattas om en polismyndighet beslutar att upphäva en tidigare meddelad tidsfrist för frivillig avresa (12 kap. 14 a § utlänningslagen). Det framgår av 14 kap. 7 a § utlänningslagen att en polismyndighets beslut om återreseförbud eller upphävande av en tidsfrist för frivillig avresa får överklagas till en...

To continue reading

Request your trial