Case nº UM9720-14 of Migrationsöverdomstolen, November 30, 2015

• President: 1
• Resolution Date: November 30, 2015
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

AH sökte asyl i Sverige i maj 2013 tillsammans med sin minderåriga dotter. Som asylskäl åberopade hon följande. Hon är född i södra Somalia och bodde där fram till 2009, då hon flydde till Etiopien tillsammans med sin make, sin svärmor och sina barn. Bakgrunden till flykten var att hon hade utsatts för en våldtäkt av medlemmar i Al Shabaab. Därefter hade medlemmar i Al Shabaab anklagat henne för att ha haft en sexuell förbindelse utanför äktenskapet och sagt att de ville döda henne. Efter tre år i Etiopien lämnade hon landet tillsammans med sin dotter, eftersom hennes svärmor ville omskära dottern. Även i Somalia fanns det släktingar som ville utföra ingreppet. Vid ett återvändande till Somalia skulle hon riskera att straffas av Al Shabaab och hennes dotter skulle riskera att utsättas för könsstympning. AH åberopade även att hon tillhör en minoritetsklan och saknar manligt nätverk, varför hon riskerar att bli våldtagen och att utsättas för kränkande behandling. För det fall att hennes dotter skulle beviljas uppehållstillstånd åberopade hon även sin anknytning till henne.

Migrationsverket beslutade den 25 april 2014 att bevilja AH:s dotter permanent uppehållstillstånd, flyktingstatusförklaring och resedokument eftersom hon riskerade att utsättas för könsstympning vid ett återvändande till Somalia. Migrationsverket beslutade samma dag att bevilja AH permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till dottern och att avslå hennes yrkanden om statusförklaring och resedokument. Migrationsverket bedömde att AH sannolikt hade sin hemvist i Somaliland, varför hennes asylansökan prövades mot den delen av Somalia. Till grund för denna bedömning lade verket resultatet av en s.k. direktanalys, de uppgifter som AH lämnat om sin hemvist, sin klantillhörighet och sina hemförhållanden samt den landinformation som tillförts ärendet. På grund av den bedömning som hade gjorts beträffande hennes hemvist ansåg verket att hon inte hade gjort sannolikt att det fanns någon personlig och konkret hotbild från Al Shabaab. Hon ansågs heller inte ha gjort sannolikt att hon tillhörde den klan som hon hade uppgett eller att hon saknade nätverk, varför det enligt verket inte fanns någonting som talade för att hon, vid ett återvändande till Somaliland, riskerade att utsättas för skyddsgrundande behandling. Enligt Migrationsverket kunde AH heller inte anses vara flykting enbart på grund av att hennes dotter hade bedömts vara flykting och beviljats flyktingstatusförklaring. Detta eftersom det enligt Förenta nationernas flyktingkommissaries handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning, härefter UNHCR:s handbok, endast är i de fall då familjens överhuvud bedöms vara flykting som övriga familjemedlemmar beviljas flyktingstatus enligt principen om familjens enhet. AH ansågs inte heller vara alternativt eller övrig skyddsbehövande.

AH överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen och yrkade i första hand att hon skulle beviljas flyktingstatusförklaring och resedokument, i andra hand alternativ skyddsstatusförklaring och i sista hand övrig skyddsstatusförklaring.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2014-12-09, ordförande Larsson), biföll överklagandet och beviljade AH flyktingstatusförklaring och resedokument med följande motivering. Migrationsdomstolen delar Migrationsverkets bedömning att de av AH anförda individuella skyddsskälen inte är av sådan karaktär att hon är att betrakta som flykting. Vidare är den omständigheten att hennes dotter riskerar könsstympning vid ett återvändande ingenting som kan härledas till AH och hon riskerar inte själv skyddsgrundande behandling på grund av den förföljelse dottern sannolikt skulle utsättas för vid ett återvändande. Nästa fråga domstolen har att ta ställning till är om AH ändå till följd av principen om familjens enhet ska anses vara flykting. Artikel 23.1 i skyddsgrundsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet [omarbetning]) talar för att principen om familjens enhet är tillämplig även när det är ett barn som har de individuella skyddsskälen. Detta stämmer väl överens med både principen om barnets bästa och principen om likhet inför lagen. Att UNHCR:s handbok refererar till "familjens överhuvud" kan i dagsläget ses som ett föråldrat uttryck för en syn där man utgick ifrån att det var mannen i familjen som hade de individuella skyddsskälen. Ändamålet med principen om familjens enhet, att hålla samman familjen utifrån den högsta skyddsstatus som någon enskild familjemedlem har beviljats, talar för att principen gäller även i situationer där barnet har bedömts vara flykting. Mot bakgrund av att UNHCR:s handbok även anger att principen om familjens enhet ska tillämpas i generös anda och har som utgångspunkt att samtliga familjemedlemmar i en kärnfamilj ska omfattas, bedömer migrationsdomstolen att AH bör omfattas av den...