Case nº UM 2670-13 of Migrationsöverdomstolen, February 04, 2015

President:1
Resolution Date:February 04, 2015
Issuing Organization:Migrationsöverdomstolen
SUMMARY

En omständighet som åberopats vid en prövning av en fråga om verkställighetshinder är inte att anse som ny vid en senare sådan prövning.

 
FREE EXCERPT

REFERAT

A och B, makar och medborgare i Iran, reste in i Sverige med viseringar i slutet av 2011 för att besöka släktingar. De ansökte om asyl i början av 2012 och anförde bl.a. att A i Iran varit medlem i en hemlig grupp som producerade regimkritiska dokumentärfilmer. En vecka innan de reste till Sverige hade de fått reda på att hans assistent gripits av landets säkerhetstjänst. En vecka efter ankomsten till Sverige fick A veta att de iranska myndigheterna hade gjort en husrannsakan i deras bostad och tagit hans dator i beslag. På datorns hårddisk fanns tre filmer som A producerat. De uppgav vidare att de iranska myndigheterna kände till A:s politiska aktivitet och att de därför riskerade att gripas av säkerhetstjänsten om de återvände till hemlandet. Migrationsverket beslutade i mars 2012 att avslå A:s och B:s ansökningar om bl.a. uppehållstillstånd och att avvisa dem från Sverige. Sedan de överklagat beslutet till migrationsdomstolen och till stöd för sin talan lämnat in en kopia av en av de dittills opublicerade filmerna till domstolen avslogs överklagandet i augusti 2012. A och B överklagade domen till Migrationsöverdomstolen som beslutade att inte meddela prövningstillstånd i september 2012.

En första prövning på verkställighetsstadiet påbörjades när A och B i november 2012 anmälde till Migrationsverket att det kommit upp hinder mot att verkställa besluten att avvisa dem. De uppgav bl.a. att den film som A hade lämnat in till migrationsdomstolen nu hade publicerats i en förkortad version i Iran, att den sedan början av oktober samma år fanns tillgänglig på internet, att tusentals personer hade sett filmen och att den var ett omtalat ämne i iransk nätmedia där den fått stor spridning. Migrationsverket beslutade i december 2012 att inte ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning. I sitt överklagande till migrationsdomstolen anförde A och B bl.a. att en sökning på internet på filmens titel nu genererade fler än 40 000 träffar, att flera politiska partier, hemsidor, bloggar, tevekanaler, satellitkanaler utanför Irans gränser och oppositionens politiker uppmärksammat filmen som en film som klart tog ställning mot den religiösa diktaturen i Iran samt att spridningen av filmen väckt säkerhetsmyndigheternas uppmärksamhet. Under förfarandet i migrationsdomstolen gav de till Migrationsverket in två brev på engelska från en person som uppgav sig vara familjens advokat i Iran och som frågade efter A:s adressuppgifter i Sverige. Överklagandet avslogs av migrationsdomstolen den 23 januari 2013 med hänvisning till att de anförda skyddsskälen i allt väsentligt hade prövats i asylärendet, att det nu i huvudsak rörde sig om tillägg till omständigheter som åberopats tidigare och att den nya omständigheten att en av de tre filmerna numera publicerats på internet saknade betydelse av det skälet att det var oklart hur filmen kunde kopplas till A och B.

Dagen därpå, den 24 januari 2013, anmälde A och B hos Migrationsverket på nytt hinder mot verkställigheten av avvisningsbesluten och anförde bl.a. att de hade hotats till livet via e-post och telefon som ett resultat av att filmen publicerats. Hoten hade polisanmälts i Sverige och ärendet hade överlämnats till Säkerhetspolisen. Trots att filmen publicerats under pseudonym riktades hotbreven mot A personligen och med användande av hans riktiga namn. Det var alltså känt i Iran vem som stod bakom filmen. Tre högt uppsatta personer i Iran hade vidare i media riktat kritik mot filmen och den som producerat den. Slutligen hade en person som uppgett sig vara familjens advokat i Iran hos Migrationsverket begärt att få ut deras adressuppgifter, vilket tydde på att någon ville få kännedom om var de befann sig och redan visste vilken stad de bodde i.

Migrationsverket beslutade den 7 mars 2013 att inte ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning och angav bl.a. följande som skäl för beslutet. A och B har i allt väsentligt anfört omständigheter som redan varit föremål för prövning och modifikationer av sådana. Det har fortfarande inte gjorts sannolikt att A har identifierats eller att han ådragit sig något särskilt intresse på grund av den åberopade filmen. Den omständigheten att A och B nu uppger att de mottagit hot förändrar inte tidigare bedömningar. Brevet från den iranske advokaten kan inte betraktas som ett hot, eftersom formuleringen i brevet överhuvudtaget inte antyder något sådant.

A och B överklagade Migrationsverkets beslut och anförde i huvudsak att, utöver den reaktion som filmen fått på internet, hade även iransk media rapporterat om den och den var omnämnd i fyra tidningsartiklar. De hot som därefter riktats mot A var inte modifikationer av tidigare åberopade omständigheter utan helt nya omständigheter av avgörande betydelse för frågan om uppehållstillstånd. Hoten hade framförts i mitten av januari 2013 och polisanmälts den 17 januari samma år. A hade hotats under sitt riktiga namn. Vem som stod bakom filmen var alltså känt i Iran. Orsaken till att det tidigare överklagandet avseende verkställighetshinder inte kompletterats med dessa omständigheter var att deras ombud trodde att de hade rätt till en tvåinstansprövning av dessa skyddsskäl. En ny ansökan grundad på verkställighetshinder gavs därför in till Migrationsverket i januari 2013. Ombudet fick tillgång till tidningsartiklarna i januari det året och de skickades in tillsammans med den nya ansökan. Vidare fanns brevet från den iranske advokaten med begäran om A:s och B:s adressuppgifter tillgängligt hos migrationsdomstolen vid tidpunkten för den första prövningen på verkställighetsstadiet.

I det nu överklagade avgörandet avslog...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL