Case nº B302-13 of Hovrätten för Nedre Norrland, April 19, 2013

• Resolution Date: April 19, 2013
• Issuing Organization: Hovrätten för Nedre Norrland

REFERAT

Ångermanlands tingsrätt

Butiken S. Livs AB (fortsättningsvis butiken) yrkade, utöver annat, ersättning av gärningsmannen N.H.S. med 14 368 kr jämte ränta för kostnader som butiken haft för extra bevakning i samband med stängning av butiken under en månads tid efter rånet. Grunden för yrkandet var personalens trygghet.

N.H.S. motsatte sig att betala ersättning för bevakningskostnader.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Anita Enocksson och nämndemännen Tom Emanuelz, Samer Lafta och Bo Bergh) anförde i dom den 27 februari 2013 i den nu aktuella frågan följande.

Det yrkade beloppet avser extra bevakning efter rånet med anledning av personalens oro i samband med stängning. Enligt de uppgifter som lämnats var de två första veckorna efter rånet en väktare från ett bevakningsbolag i affären från cirka 18.40 på kvällen till dess affären stängde vid 21-tiden. De nästföljande två veckorna kom en väktare cirka 30 minuter före stängning och var kvar till dess att affären stängts. Enligt butiksinnehavaren var alternativet till att anlita bevakning att inte ha öppet. Bevakningen ersätts inte av försäkringsbolaget. N.H.S. har invänt att arbetet i butiken borde ha kunnat lösas t.ex. genom schemaändringar så att bevakning inte varit nödvändig.

Tingsrätten fann att kostnaden för bevakning uppkommit som en följd av det rån som N.H.S. begått. Butiken hade därför rätt till ersättning för bevakningskostnaderna.

Hovrätten för Nedre Norrland

N.H.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att butikens skadeståndsanspråk skulle ogillas i den del det avser kostnad för väktarbevakning av butikslokalen under kvällstid.

Butiken motsatte sig ändring av tingsrättens dom i skadeståndsdelen.

I denna del anförde butiken följande. Utgångspunkten är att all personal, inklusive butikens ägare, kände sig otrygga efter rånet. Till följd av detta krävde personalen att väktare fanns på plats någon timme i anslutning till att butiken skulle stängas. Det förhållandet att N.H.S. var häktad under en del av den aktuella perioden påverkade inte personalens otrygghetskänsla. Butikens ägare J. S. hade då att välja mellan att stänga butiken kvällstid, vilket skulle ha inneburit en större skada än kostnaden för väktare, eller att arbeta ensam de sista timmarna före stängning. Butikens ägare J. S. var inte direkt utsatt för rånet men arbetade redan heltid under dagtid. Några andra sätt att lösa problemet stod inte till buds. Av detta följer att väktarinsatsen var en direkt och nödvändig...