Case nº FT1428-14 of Hovrätten för Nedre Norrland, December 22, 2015

• Resolution Date: December 22, 2015
• Issuing Organization: Hovrätten för Nedre Norrland

REFERAT

Östersunds tingsrätts

2. G. yrkade att tingsrätten skulle förplikta Jämtlands läns landsting (numera Region Jämtland Härjedalen; i domarna benämnt Landstinget) att till honom betala visst belopp jämte ränta och ersättning för rättegångskostnader. Till grund för yrkandet anförde han i huvudsak följande. Trots uppenbara och synbara problem med sitt högra knä blev han nekad remiss till ortopediavdelningen vid Östersunds sjukhus, magnetkameraundersökning och artroskopi. Distriktsläkaren pratade med ortopediavdelningen på sjukhuset och de kom fram till att han var slutbehandlad. För att bevisa att läkarna hade fel var han tvungen att själv bekosta en magnetkameraundersökning. På grund av detta har han orsakats kostnader. Efter att ha visat upp utlåtandet från magnetkameraundersökningen fick han en remiss till ortopediavdelningen på sjukhuset i Östersund där han sedermera fick en artroskopiundersökning och därefter en knäoperation. Eftersom han inte fick genomgå den nödvändiga magnetkameraundersökningen vid Östersunds sjukhus har Jämtlands läns landsting förorskat honom de kostander som uppstod i samband med magnetkameraundersökningen vid privatkliniken i Göteborg.

Landstinget bestred käromålet. Landstinget vitsordade B.G:s beskrivning av händelseförloppet men bestred att någon skadebringande händelse förelåg och anförde till grund för bestridandet följande. Det har inte begåtts något fel i vården. Landstinget har inte vållat den skada såsom B.G. gjort gällande. B.G:s kostnader för undersökning och uppehälle m.m. har uppkommit efter hans eget beslut och handlande.

Om tingsrätten skulle finna att en skadebringande händelse uppkommit så finns ingen grund för kravet i hälso- och sjukvårdslagen eftersom denna lag inte innehåller några bestämmelser om skadestånd. Inte heller föreligger skadeståndsskyldighet enligt allmänna skadeståndsrättsliga grunder. De kostnader som B.G. har gjort gällande ska betraktas som en ren förmögenhetsskada och de har inte uppkommit till följd av brott. Hälso- och sjukvård utgör inte myndighetsutövning. Det föreligger inget direkt orsakssamband mellan den påstått skadebringande händelsen och den uppkomna skadan.

För hälso- och sjukvårdsverksamhet gäller hälso- och sjukvårdslagen. Landsting är skyldiga att ge vård till patienter som tillhör landstingets ansvarsområde. Vården ges efter medicinsk bedömning av patienten utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient har inte rätt att få den vård eller undersökning denne begär utan får den vård som hälsotillståndet kräver utifrån aktuell medicinsk bedömning. Det är behörig hälso- och sjukvårdspersonal som beslutar om vilka undersökningar som behöver göras och vilken vård som ska ges. Beslutet om att inte genomföra undersökningen enligt B.G:s begäran var medicinskt riktigt. Någon skadebringande händelse föreligger därför inte.

Parterna åberopade ingen bevisning i målet.

Tingsrätten (tingsfiskalen Sanna Berg) anförde i dom den 19 september 2013 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Utgångspunkter för bedömningen

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att B.G:s talan utgör en skadeståndstalan. Enligt 1 kap 1 § skadeståndslagen (1972:207) tillämpas i skadeståndslagen meddelade bestämmelser om inte annat är...