Case nº Ö808-15 of Hovrätten för Nedre Norrland, November 02, 2016

• Resolution Date: November 02, 2016
• Issuing Organization: Hovrätten för Nedre Norrland

REFERAT

Östersunds tingsrätt

P.Z. och J.Z. yrkade att tingsrätten skulle fastställa att L.Z:s faderskapsbekräftelse av den 3 oktober 1946, i vilket han erkänt sig vara far till L.B., saknar verkan. Till stöd för sin talan anförde de att DNA-analys utförd av Rättsmedicinalverket år 2015 visar att L.Z. inte är far till L.B. L.Z. avled den 8 april 2014.

Tingsrätten (tingsfiskalen Caroline Frankow) avvisade i slutligt beslut den 29 juni 2015 käromålet. I skälen anförde tingsrätten följande.

Frågan om vem som har rätt att föra talan om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande enligt 1 kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken (FB) är inte reglerad i lag.

I rättsfallet NJA 1988 s. 525 har Högsta domstolen uttalat att talan om ogiltighet av faderskapserkännande uppvisat stora likheter med talan om hävande av en faderskapspresumtion. I det senare fallet har arvingarna till den avlidne mannen under vissa förutsättningar talerätt. Det framstår därför, enligt Högsta domstolen, som naturligt att talan om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande ska, om mannen är död, få väckas av arvingarna. Men bestämmelsen i 3 kap. 1 § andra stycket FB innehåller också det undantaget att talerätt inte tillerkänns arvingar om mannen varaktigt sammanbott med barnet eller om mannen efter barnets födelse har erkänt barnet som sitt. Högsta domstolen avvisade därför, eftersom mannen hade erkänt barnet som sitt, talan om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet.

Högsta domstolens avgörande i NJA 1988 s. 525 ger alltså uttryck för att fall av ogiltigförklaring av faderskapserkännande och fall av hävande av faderskapspresumtion ska behandlas lika och att i båda fallen ska regleringen i 3 kap. 1 § andra stycket FB tillämpas. Även om rättstillämpningen senare ifrågasatts i den juridiska litteraturen har principen inte rubbats av avgörandet NJA 2006 s. 283, som rörde frågan om hävande av faderskapspresumtion och där prejudikatfrågan var om mannen varaktigt sammanbott med barnet.

I enlighet med denna praxis ska talan i det nu aktuella fallet - som är att jämställa med det av Högsta domstolen bedömda rättsfallet i NJA 1988 s. 525 - avvisas.

Hovrätten för Nedre Norrland

P.Z. och J.Z. yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens avvisningsbeslut och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. Till stöd för sin talan anförde de väsentligen följande.

Tingsrätten har gjort en felaktig bedömning i målet avseende deras talerätt i målet i det att rätten, med konstaterande av avsaknad av lagreglering på området, feltolkat den praxis som finns på området samt inte beaktat den teknikutveckling som...