Case nº M3488-10 of Miljööverdomstolen, February 22, 2011

• Resolution Date: February 22, 2011
• Issuing Organization: Miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2010-03-31 i mål nr M 1241-09, se bilaga A

KLAGANDE1. Naturvårdsverket106 48 Stockholm2. Naturskyddsföreningen i Blekinge, Branthallarvägen 119, 295 91 Bromölla3. Naturskyddsföreningen i Karlshamn, c/o Å.L.

Ombud för 2 och 3: Å.L.

MOTPARTKarlshamns Hamn AB, 556016-9467, Box 8, 374 21 Karlshamn Ombud: Advokaten I.A.

SAKENTillstånd enligt 9 och 11 kap miljöbalken för hamnverksamhet och för muddring och anläggande av ny kaj, samt användande av förorenade muddermassor för anläggningsändamål alternativt mellanlagring på land samt dispens enligt 15 kap 33 § miljöbalken för tippning av muddermassor i havet

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen förordnar enligt följande.

1. Naturskyddsföreningarnas yrkanden avseende utsläpp till Munkahusviken och sanering av denna avvisas.

2. Miljödomstolens dom upphävs vad avser tillstånd till dumpning av muddermassor i havet och ansökan om tillstånd till dumpning avvisas.

3. Miljödomstolens dom upphävs vad avser dispens för dumpning av muddermassor i havet och ansökan om dispens och om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken avslås.

4. Med ändring av miljödomstolens dom vad avser tillstånd att lägga upp förorenade muddermassor för avvattning, lämnar Miljööverdomstolen tillstånd enligt miljöbalken, att som alternativ till att nyttja förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan, lägga upp sådana massor för avvattning på fastigheten X 2:49 eller på fastigheten X 8:8 under en tid av längst tre år för att senare nyttiggöra sig av massorna eller deponera dessa.

5. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att som villkor för anläggandet av hamnplan genom stabilisering av muddermassor ska gälla följande:

   Massor till utfyllnad för anläggande av hamnplan ska stabiliseras så att de blir inerta med STSO-metoden. De stabiliserade massorna ska läggas under lägsta vattennivå på uppläggningsplatsen. Inblandning av stabiliseringsmedel och utläggning av massor ska ske på ett sådant sätt att utläckage av föroreningar förhindras. Massorna ska omges av tätskikt i den omfattning som behövs för att förebygga förorening av omgivande mark och vatten.

6. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att förordnandet om delegation till tillsynsmyndigheten ska ha följande lydelse:

   Det överlåts åt tillsynsmyndigheten att enligt 22 kap. 25 § miljöbalken besluta om dels de närmare föreskrifter för omhändertagande av förorenat mudder på land, som kan behövas med utgångspunkt från de krav som enligt tillståndsdomen ska ställas på omhändertagandet, dels vilken av de två redovisade platserna på land som ska användas för eventuell uppläggning av förorenade massor för avvattning, samt dels eventuellt ytterligare villkor för det fall sökanden anmäler att denne önskar använda hamnen för andra godsslag än för etanolfabrikens behov.

7. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att, förutom vad miljödomstolen föreskrivit om kontrollprogrammets innehåll, ska kontrollprogrammet innehålla åtgärder för kontroll av föroreningsinnehållet i lakvatten från uppläggandet av muddermassorna på land.

8. Karlshamns Hamn AB:s yrkande om omedelbart ianspråktagande av meddelade tillstånd till verksamheten avslås.

   YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

   Naturvårdsverket har yrkat att ansökan om tillstånd att utnyttja förorenade muddermassor för att anlägga en hamnplan alternativt lägga upp och avvattna dessa massor ska avslås. Verket har också yrkat att ansökan om dispens och tillstånd att dumpa ca 150 000 m3 muddermassor i havet avslås. Naturvårdsverket har slutligen yrkat att ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken att dumpa muddermassor i Natura 2000-område ska prövas och avslås.

   Naturskyddsföreningen i Blekinge län och Naturskyddsföreningen i Karlshamn har yrkat att ansökningarna om dispens och tillstånd att dumpa muddermassor i havet avslås. Föreningarna har också yrkat att bolaget ska åläggas att upphöra med utsläpp av föroreningar till Munkahusviken från lagring av eldningsolja i bergrum, samt att före anläggandet av etanolkajen sanera Munkahusviken.

   Karlshamns Hamn AB (bolaget) har bestritt ändring och yrkat att Miljööverdomstolen ska förordna att meddelade tillstånd till verksamheten får tas i anspråk utan hinder av laga kraft.

   UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

   Naturvårdsverket

   Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan

   Bolagets redovisning saknar uppgifter om hur stabilisering/solidifiering av muddermassorna ska genomföras. Det saknas också uppgifter om vilket resultat som kommer att uppnås, dvs. vilka föroreningar som binds och i vilken grad.

   Av bolagets redovisning framgår att de muddermassor som ska användas för anläggningsändamål innehåller bl.a. organiska miljögifter, främst PCB men även PAH, och tennorganiska föreningar, kadmium, kvicksilver, koppar, bly och zink. Sedimenten innehåller även tributyltenn (TBT). I Naturvårdsverkets rapport 5696, Stabilisering och solidifiering av förorenad jord och muddermassor anges att metoder för stabilisering/solidifiering är lämpliga vid behandling av relativt homogena jordar och sediment men inte för flyktiga föroreningar. De aktuella massorna är enligt bolagets redovisning inte homogena och innehåller även flyktiga föroreningar. I rapporten framhålls även att den höga alkaliniteten som i vissa fall kan underlätta utfällning av många metaller även kan motverka immobilisering om metallerna bildar lösliga anjon-hydroxider vid höga pH. Eftersom sambandet mellan pH och löslighet skiljer sig åt för olika metaller kan inte optimal bindningseffekt erhållas för alla enskilda metaller i en blandning.

   En kritisk frågeställning är också bindemedlets robusthet vid de platsspecifika förhållandena. Bolaget har nämnt andra platser där metoden använts, men det saknas information om huruvida förhållandena på de platserna och avfallets innehåll är jämförliga med vad som prövas i nu aktuellt mål. Av de redovisade resultaten från laktester som utförts inom ramen för planerade arbeten i Oxelösunds hamn framgår att kadmium tycks vara rörligt i samma utsträckning i det bundna materialet. Redovisade

   resultat från laktester som utförts för planerade arbeten i Gävle hamn visar på något förhöjda halter av bl.a. kvicksilver. Av bolagets redovisning avseende nu planerade arbeten framgår att det översta sedimentskiktet av de massor som ska muddras innehåller bl.a. kadmium i höga halter samt medelhöga halter av bl.a. kvicksilver.

   Att sedimenten är förorenade och att stabiliseringsförsök från andra hamnar inte visar på entydigt positiva resultat för de aktuella föroreningarna medför att muddermassorna inte är lämpliga som anläggningsmaterial. Bolaget har inte redovisat några resultat från genomförda försök som styrker dess bedömning att risken för spridning av föroreningar från de aktuella massorna efter cementstabilisering är liten.

   Den aktuella stabiliseringsmetoden bör undersökas genom laktester i laboratoriemiljö samt genom fältförsök för att klargöra risker med utlakning av föroreningar. Detta underlag bör redovisas av bolaget för att verksamheten ska kunna prövas. En riskbedömning bör göras som innefattar olika "worst-case" scenarier där det stabiliserade materialet utsätts för bl.a. mekanisk krossning, pH-förändringar samt fluktuerande temperatur och vattenhalt. Orsaker till framtida förändrade förhållanden kan t.ex. vara ändrad markanvändning, surt regn samt klimateffekter vilket kan medföra bl.a. ökad erosion och ökad vattennivå.

   Med det underlag som redovisats är det oklart om kravet på bästa möjliga teknik enligt 2 kap. 3 § miljöbalken är uppfyllt. Kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken är inte uppfyllt genom befintligt underlag. Redovisat underlag medger inte en bedömning av åtgärdens miljöpåverkan.

   Enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken får miljödomstolen överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse. Tillåtligheten för en verksamhet avgörs dock efter en bedömning av den tekniska beskrivning och den miljökonsekvensbeskrivning som ingår i ansökan. En fråga som avgör tillåtligheten för en anläggning kan inte utgöra villkor av mindre betydelse. Eftersom det inte går att göra en bedömning av om kraven i 2 kap. 3 § miljöbalken är uppfyllda kan frågan inte delegeras till tillsynsmyndigheten. Ansökan om tillstånd att använda muddermassorna för att anlägga en hamnplan ska avslås.

   Uppläggning av muddermassor för mellanlagring

   I förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges i verksamhetsbeskrivningarna avseende mellanlagring att sådan inte avser lagring av avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller tre år innan det återvinns eller behandlas. Detta stämmer överens med de bestämmelser som avser deponering. Begreppet deponering definieras i 4 § avfallsförordningen (2001:1063) som ett bortskaffningsförfarande genom att avfall läggs på deponi. Av 5 § samma förordning framgår att begreppet deponi avser en upplagsplats för avfall och att det finns tre undantag från begreppet deponi. Undantagna är platser eller anläggningar där avfall omlastas för vidare transport, lagras kortare tid än tre år innan avfallet återvinns eller behandlas eller lagras kortare tid än ett år innan avfallet bortskaffas. Undantagen från tillståndsprövning av deponier enligt 4 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall är inte tillämpliga på den planerade lagringen. Massorna är inte avsedda att användas för gödsel- eller jordförbättringsändamål enligt punkten 1. Punkten 2 är inte tillämplig då massorna inte omfattas av definitionen av inert avfall enligt 3 § deponeringsförordningen, framför allt på grund av dess innehåll av organiskt material, och eftersom föroreningsinnehållet inte är obetydligt. Då muddermassorna varken är icke-farliga eller ska placeras längs muddringsplatsen omfattas uppläggningen inte av punkten 3. Punkterna 4-6 är inte tillämpliga på det aktuella avfallet. Uppläggningen ska därför...