Case nº Ö2765-08 of H, December 17, 2009

• Resolution Date: December 17, 2009
• Issuing Organization: H

Stockholms tingsrätt

K.G. och T.A. förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot staten som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (chefsrådmannen Martin Holmgren samt rådmännen Tomas Norström och Gun-Marie Taabu) meddelade den 12 januari 2007 följande dom (särskild dom).

Saken

Arvlåtare till K.G. respektive T.A. ägde i den del av det f.d. Tyska Riket som senare blev Tyska Demokratiska Republiken (DDR) fast egendom. Fastigheterna, som förvärvats före den 8 maj 1945 låg på Friedrichstrasse i Berlin respektive på Lotzestrasse i Bautzen.

K.G. ärvde år 1948 en del av fastigheten på Friedrichstrasse. T.A. ärvde och fick, efter arvsavståenden, efter 1968 äganderätt till fastigheten i Bautzen.

I september 1951 utfärdade DDR en förordning om förvaltning och skydd av utländsk egendom i landet. Förordningen omfattade all egendom i DDR som den 8 maj 1945 tillhörde utländska medborgare eller stod under direkt eller indirekt inflytande av utlänningar. Genom förordningen fråntogs de utländska ägarna all möjlighet att förfoga över egendomen och rättshandlingar företagna av dem beträffande egendomen blev ogiltiga. Ägarna saknade insyn i förvaltningen av egendom och någon redovisningsskyldighet mot dem erkändes inte.

Den 21 december 1972 träffade Sverige och DDR en överenskommelse om upprättande av diplomatiska förbindelser.

Under 1973 införde Utrikesdepartementet i vissa svenska tidningar ett meddelande till bl.a. svenska medborgare, vars egendom i DDR ställts under förvaltning eller vars ekonomiska intressen drabbats av andra tvångsåtgärder från DDR:s sida och som på grund därav ansåg sig ha ersättningsanspråk mot DDR. I meddelandet uppmanades de som ansåg sig ha ersättningsanspråk att anmäla anspråken till departementet. K.G. anmälde ersättningsanspråk men däremot inte T.A.

Den 24 oktober 1986 träffade Sverige och DDR, efter förhandlingar, en överenskommelse (ett avtal) som var avsedd att reglera alla mellan de båda parterna oreglerade förmögenhetsrättsliga frågor och därmed ersättningsanspråk beträffande svensk egendom som efter andra världskrigets slut var föremål för statlig förvaltning eller andra tvångsåtgärder i DDR. Enligt överenskommelsen skulle regeringen i DDR till Sveriges regering betala ett nettobelopp om 70 miljoner kr i ersättning för den svenska egendomen. Detta belopp skulle sedan fördelas mellan rättsägarna (se prop. 1986/87:62). I överenskommelsen angavs - såvitt nu är av intresse - i artikel 2 följande:

Genom detta avtal regleras:

1. förmögenhetsrättsliga anspråk som tillkommer [Sverige] samt svenska medborgare och svenska juridiska personer och som avser förmögenhet som är föremål för statlig förvaltning eller andra åtgärder från [DDR:s] sida, under förutsättning att de förmögenhetsrättsliga anspråken tillkom dem den 8 maj 1945 och tillkommer dem vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal.

   och i artikel 6 följande:

1. Med detta avtal är alla mellan de avtalsslutande parterna oreglerade förmögenhetsrättsliga anspråk slutligt reglerade.

2. Ingen av de avtalsslutande parterna kommer att resa anspråk som regleras genom detta avtal gentemot den andra avtalsslutande parten eller att stödja sådana anspråk på något sätt.

   Riksdagen godkände den 11 december 1986 (bet. 1986/87:9, rskr. 74) den träffade överenskommelsen.

   Efter fördelning av ersättningsbeloppet erhöll K.G. 21 427 kr. T.A. fick ingen ersättning.

   K.G. och T.A. väckte under 1996 talan mot staten med yrkande om ersättning jämte ränta för att staten, genom överenskommelsen med DDR, tvångsvis tagit fastigheterna i anspråk. I domar den 25 april 1997 ogillade tingsrätten, utan att utfärda stämning på motparten, käromålen. Hovrätten, som inte delgav överklagandena med motparten, ändrade inte tingsrättens domar.

   I beslut den 24 oktober 2000 undanröjde HD underrätternas domar i ersättningsfrågan och visade målen åter till tingsrätten för handläggning. HD förklarade att det ankom på tingsrätten att i samband med prövningen av målen pröva frågan om rättegångskostnader i HD (Beträffande T.A. se NJA 2000 C 48).

   K.G. yrkade därefter att tingsrätten skulle besluta att staten till henne skall betala 36 000 741 kr jämte dröjsmålsränta från den 23 oktober 1996. T.A. yrkade betalning från staten med 1 900 000 kr jämte dröjsmålsränta från den 23 oktober 1996.

   Staten bestred bifall till käromålen. Staten vitsordade inte skäligheten i sig av yrkandena. Ränta vitsordades från den 13 november respektive från den 10 november 2000 på respektive yrkande.

   Vid muntlig förberedelse i målen den 3 juni 2004 beslutade tingsrätten att genom särskild dom avgöra om staten, genom överenskommelsen mellan Sverige och DDR, är ersättningsskyldig mot K.G. och T.A.

   Yrkanden m.m.

   K.G. och T.A. har yrkat att tingsrätten förklarar att staten är ersättningsskyldig mot dem för att de inte, på grund av överenskommelsen den 24 oktober 1986 mellan Sverige och DDR om reglering av förmögenhetsrättsliga frågor, kan göra gällande förmögenhetsrättsliga anspråk avseende deras fastigheter på Friedrichstrasse 152 i Berlin respektive på Lotzestrasse 9 i Bautzen.

   Till stöd för yrkandena har K.G. och T.A. åberopat att de genom statens överenskommelse med DDR berövats sina rättigheter att göra förmögenhetsrättsliga anspråk gällande för sina fastigheter. De har därför lidit skada, vilken uppgår till fastigheternas värde.

   Staten har bestritt bifall till fastställelseyrkandena.

   Staten har invänt att överenskommelsen inte inneburit att K.G. och T.A. föranlett att de förlorat sina anspråk beträffande fastigheterna. Staten har heller inte kränkt deras rättigheter. I vart fall har inte staten berövat K.G. hennes rättigheter eftersom hon, i de förhandlingar som Sverige förde med DDR om ersättning, gav staten rätt att för henne träffa en uppgörelse.

   Staten har påpekat att en talan som förs med anledning av beslut av riksdagen inte får föras om inte beslutet har upphävts eller ändrats.

   Tingsrätten har därefter underrättat parterna om att det - med hänsyn till vad som framkommit i målet - också kan bli frågan om att ta ställning till om talan kan tas upp till prövning.

   - - -

   Mellandomsfrågan har, sedan parterna skriftligen slutfört sin talan, avgjorts utan huvudförhandling.

   Domskäl

   En bakgrund till ersättningsavtalet

   I och med att Sverige och DDR i december 1972 upprättade diplomatiska förbindelser skapades det förutsättningar för att ta upp den sedan andra...