Case nº Ö1208-09 of H, November 20, 2009

• Resolution Date: November 20, 2009
• Issuing Organization: H

I

Skellefteå tingsrätt

K.A. och E.B. har tillsammans sonen C., född den 10 december 2006.

K.A. väckte vid Skellefteå tingsrätt talan mot E.B. och yrkade att tingsrätten skulle förordna att han skulle ha ensam vårdnad om sonen C. I andra hand yrkade han att tingsrätten skulle förordna att C. skulle ha sitt huvudsakliga boende hos honom.

E.B. bestred K.A:s yrkanden och yrkade för egen del att tingsrätten skulle förordna att C. skulle ha sitt huvudsakliga boende hos henne.

Parterna framställde också yrkanden om umgänge.

Till utveckling av sin talan anförde parterna följande.

K.A.: Han och E.B. träffades under år 2005 och var tillsammans i omkring ett år. Mot slutet av förhållandet flyttade E.B. till K.A. i Valliden. Under deras förhållande fick E.B. upprepade utbrott och hotade ta sitt liv flera gånger. K.A. orkade till slut inte med det utan avslutade förhållandet i början av år 2006. De visste då inte att E.B. vid den tidpunkten var gravid. K.A. var med när C. föddes. - En orosanmälan upprättades av BB-avdelningen och är bilagd vårdnadsutredningen i målet. - E.B. fick en gång ett vredesutbrott och kastade en pajform i en bilruta när C. var närvarande. Det har varit konflikter när de träffats för att lämna över barnet. Ibland har E.B. hämtat C. på dagis innan K.A. gjort det när han rätteligen skulle ha hämtat sonen. K.A. träffade sin nuvarande hustru i augusti 2007 och de gifte sig ett år senare. - E.B. är inte tillräckligt mogen för att ta hand om barnet. På grund av samarbetsproblem är det omöjligt att ha gemensam vårdnad.

E.B.: Hon bor tillsammans med sin sambo i en lägenhet på tre rum och kök. Hennes föräldrar bor nära dem. Både hon och sambon förvärvsarbetar. Hon tillbakavisar att hon inte skulle vara tillräckligt mogen för att ta hand om barnet eller att hon inte skulle sköta det tillräckligt bra. Umgänget hittills har bestämts av K.A:s arbetsschema. C. har bott hos sin mor hela sitt liv.

Socialnämnden i Skellefteå kommun utförde efter förordnande av tingsrätten utredning i vårdnads-, umgänges- och boendefrågorna.

Parterna åberopade fria partsförhör med sig själva. K.A. åberopade vittnesförhör med enhetschefen vid individ- och familjeomsorgsavdelningen vid Skellefteå kommun C.-G.F. E.B. åberopade vittnesförhör med sin sambo, sin far och en väninna.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Thomas Blomgren) anförde i dom den 26 november 2008:

Tingsrättens bedömningar

Vårdnad

Den första frågan tingsrätten tar ställning till är om den gemensamma vårdnaden skall ändras till att anförtros åt K.A. ensam. Det är beroende av om parternas samarbetssvårigheter är sådana att detta utesluter att de har gemensam vårdnad om sonen C.

De ändringar i FB:s bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge som trädde i kraft den 1 juli 2006 syftade framför allt till att förstärka barnperspektivet (se prop. 2005/06:99). Enligt den nya lydelsen av portalparagrafen om barnets bästa i 6 kap. 2 a § FB skall således barnets bästa ”vara avgörande” för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Detta innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. Att det är barnets bästa som bör vara avgörande när det fattas beslut om vårdnad, boende och umgänge är självklart och betonades redan i 1998 års vårdnadsreform då portalparagrafen infördes. Med den nu ändrade lydelsen avsågs att detta skulle komma till än klarare uttryck i lagtexten (a. prop. s. 38 ff.).

Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Det har inte ansetts vara möjligt att i lagtexten mera utförligt ange vad som skall anses vara bäst för barnet eftersom detta skulle kunna innebära att nödvändig flexibilitet i enskilda fall går förlorad. En omständighet som det vid bedömningen, enligt 6 kap. 2 a § FB, skall fästas avseende särskilt vid är dock barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I 6 kap. 5 § finns ytterligare bestämmelser om den prövning som skall ske när en ändring av vårdnaden aktualiseras. När domstolen tar ställning till om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en förälder skall den således, enligt ett nytt tillägg i andra stycket, fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet.

Innebörden av denna nya bestämmelse, som betonar betydelsen av föräldrarnas samarbetsförmåga, utvecklas i propositionen (a. prop. s. 49 ff.). Där framhålls att gemensam vårdnad i de allra flesta fall är en ur barnets synvinkel mycket bra vårdnadsform och att den möjlighet som infördes år 1998 för domstolarna att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja bör finnas kvar. Samtidigt betonas att det naturligtvis inte mer eller mindre schablonmässigt får beslutas om gemensam vårdnad mot den ena förälderns önskemål och att det är viktigt att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad tas på allvar. Vidare uttalades i propositionen följande (a. prop. s. 51). Enligt regeringens mening bör gemensam vårdnad normalt förutsätta att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. Det innebär inte att de alltid måste ha samma uppfattning, men de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet. Ett barn mår inte bra av ständiga konflikter mellan föräldrarna. Det är uppenbarligen till nackdel för barnet om en förälder genomgående och för att obstruera motsätter sig den andra förälderns initiativ. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa före den egna konflikten, färgar detta omvårdnaden om barnet. Gemensam vårdnad bör i sådana fall inte få användas som ett medel för att ”tvinga” föräldrarna att samarbeta. Gemensam vårdnad kan alltså vara oförenlig med barnets bästa även om konflikten mellan föräldrarna inte kan sägas vara så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta. Vad som är barnets bästa bör i varje enskilt fall bestämmas utifrån en bedömning av de individuella förhållandena, och någon presumtion för eller mot gemensam vårdnad bör inte gälla. Som framhölls vid 1998 års vårdnadsreform måste således möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja över huvud taget användas med stor försiktighet och lyhördhet.

En gemensam vårdnad får således förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och inom rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas, utan att de mer regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut och utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet. Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ta gemensamt ansvar. Uttryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom för bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa. En konflikt mellan föräldrarna bör dock inte utesluta gemensam vårdnad, om motsättningarna kan antas vara av övergående natur och därför inte bedöms hindra ett fungerande samarbete på längre sikt i frågor som rör barnet.

Förhållandena i målet är något speciella eftersom parternas relation tagit slut redan när barnet föddes och de inte hade något etablerat samboförhållande i vart fall under barnets första tid i livet. Detta kan i någon mån ha försvårat för dem att få till stånd ett samarbete beträffande C. Båda parter har pekat på företeelser som visar att samarbetet inte fungerar helt konfliktfritt dem emellan. Det är dock endast K.A. som ansett att problemen är så allvarliga att en gemensam vårdnad är omöjlig. De konflikter som beskrivits i målet är dock inte av någon mer allvarlig karaktär, enligt tingsrättens mening, utan mer ett uttryck för att båda parter är något omogna i sina beteenden. De svårigheter som finns kan säkerligen överbryggas för framtiden och i synnerhet om parterna visar större ansvarskänsla och sätter barnets bästa främst. - K.A. har visat på en del händelser som tyder på att han ifrågasätter E.B. och inte har tillräckligt förtroende för henne. Det är dock enstaka händelser och karaktären av dem är sådan att det inte är rimligt att anta att K.A:s misstroende är alltför djupgående.

Vidare skall beaktas att det är en relativt drastisk åtgärd att utestänga en förälder från vårdnaden om ett barn. I likhet med utredarna bakom vårdnadsutredningen anser tingsrätten att föräldrarna bör kunna känna tillit till den andre föräldern och bör kunna samarbeta på ett bra sätt.

Med hänvisning till det nu anförda finner tingsrätten således att den gemensamma vårdnaden skall bestå.

Boende

Tingsrätten har att bestämma hos vilken av föräldrarna C. skall ha sitt stadigvarande boende. C. har under sitt hittillsvarande liv bott tillsammans med sin mor och haft visst umgänge med sin far; frågan är nu om det förhållandet skall ändras.

När tingsrätten tar ställning till vilken förälder som är lämpligast att ha barnet boende hos sig skall beaktas huruvida föräldrarna kan förväntas tillse att barnets kontakt med den andre föräldern främjas. Eftersom K.A. har uttalat mer av ifrågasättande och misstro mot E.B. än vice versa talar det för att han som boförälder inte skulle vara lika intresserad av att främja en kontakt med E.B. som hon skulle vara i samma situation. Det talar således emot att K.A. skulle bli den förälder som C. skall bo tillsammans med.

Vad som anförts i målet om att E.B. inte tagit tillräckligt föräldraansvar efter förlossningen och inte sökt eller tagit emot hjälp i tillräckligt hög grad, ligger en avsevärd tid tillbaka. Vad som är viktigare är att inget annat framkommit än att E.B. nu kan erbjuda en stabil och trygg miljö för C. Det skall nämnas att även miljön hos K.A. synes vara en mycket bra sådan för ett barn att växa upp i.

Av den utredning som presenterats vid huvudförhandlingen har tingsrätten inte fått uppfattningen att E.B. skulle vara mer omogen eller instabil än K.A., utan de får...