Case nº B1354-07 of H, November 19, 2009

• Resolution Date: November 19, 2009
• Issuing Organization: H

Uppsala tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Uppsala tingsrätt åtal mot S.F. och Å.G. med följande gärningspåståenden:

1. Olaga frihetsberövande och misshandel. S.F. och Å.G. har någon gång under tiden den 3-25 mars 2003 i Knutby skola, Knutby, tillsammans och i samförstånd berövat F.S. friheten genom att Å.G. tagit tag i F.S. och tvingat in honom på en toalett samt genom att antingen S.F. eller Å.G. därefter låst dörren. Inne på den låsta toaletten har Å.G. tryckt upp F.S. mot ett hörn. Därefter har Å.G. och S.F. lagt eller dragit omkull F.S. på golvet för att därefter sätta sig på eller bredvid honom och hålla fast hans armar, huvud och ben. Av våldet har F.S. tillfogats smärta och rodnad.

2. Misshandel. S.F. har den 18 december 2003 vid Knutby skola, Knutby, misshandlat P.S. genom att på nära håll kasta eller trycka in flera snö/isbollar i ansiktet på honom. S.F. har därefter två gånger fällt P.S. till marken. Av våldet har P.S. tillfogats smärta och blånader.

   F.S. yrkade skadestånd av S.F. och Å.G. solidariskt med 20 000 kr, varav 5 000 kr för kränkning avseende olaga frihetsberövande, 10 000 kr för kränkning avseende misshandel och 5 000 kr för sveda och värk, jämte ränta.

   P.S. yrkade skadestånd av S.F. med 15 000 kr, varav 10 000 kr för kränkning och 5 000 kr för sveda och värk, jämte ränta.

   S.F. och Å.G. förnekade brott och bestred de enskilda anspråken.

   Tingsrätten (ordförande rådmannen Erik Brattgård) anförde i dom den 30 november 2005 inledningsvis följande.

   Bakgrund

   Å.G. var lärare och S.F. elevassistent på Knutby skola där målsägandena var elever. Vid tiden för händelserna var L.N. rektor på skolan. På skolan fanns ett antal elever som var mycket utåtagerande och som fick hjälp av elevassistenter, däribland S.F. och A.W. Såväl F.S. som P.S. hade under perioder egna assistenter som hjälpte dem i olika situationer på skolan. När F.S. började fjärde klass blev A.W. hans assistent. A.W. var assistent åt F.S. till dess F.S. slutade i sjätte klass. Å.G. var klassföreståndare för F.S. i årskurs fyra. När F.S. började femte klass blev P.S-s föreståndare för hans klass. Vid tiden för händelsen under åtalspunkten 1 var F.S. 11 år gammal och gick i femte klass. Vid händelsen i åtalspunkt 2 var P.S. 12 år gammal.

   Utredningen

   I målet ägde förhör rum med målsägandena och de tilltalade samt vittnesförhör med bl.a. målsägandenas mödrar M.S. och B.S., rektorn L.N., lärarna P.S-s och T.H., psykologen M.Y., elevassistenten A.W. och några elever vid skolan. De hörda berättade enligt tingsrättens dom bl.a. följande.

   F.S.: När de andra eleverna retade honom blev han arg och fick ibland utbrott. Han kunde få utbrott hemma också och då tog hans mor, M.S., tag i honom och höll kvar honom på hans rum. När han blev arg brukade lärarna och elevassistenterna prata med honom och försöka lugna ner honom. Det var främst Å.G., S.F. och A.W. som tog hand om honom när han fick sina utbrott. De brukade ta in honom i ett rum och låsa dörren. Det var vanligt att de höll ner honom på golvet och satte sig på honom. Första gången Å.G. satte sig på honom var i fjärde klass. Vid tiden för händelsen under åtalspunkten 1 satt han ute i korridoren tillsammans med J.A. och väntade på att lektionen skulle börja. Han och J.A. slogs på låtsas med varandra och var högljudda. Å.G. kom förbi och sade åt dem att vara tysta. Sedan gick hon därifrån. Efter en stund kom hon tillbaka. Det kan hända att han då slogs med J.A. men det var bara på skoj. Å.G. sade till honom att komma med henne och prata lite. Å.G. ville att de skulle gå in på toaletten som låg mellan fem och tio meter därifrån. Han ville inte gå med henne eftersom han visste vad som skulle hända. Det fanns fler andra rum, såsom klassrum och grupprum, ca 20 meter därifrån som hon kunde tagit med honom till. Å.G. tog in honom på toaletten fast han inte ville. Han var lugn när hon tog in honom på toaletten. När de hade kommit in på toaletten ropade Å.G. på S.F. som också kom dit. Å.G. tog honom i armarna och tryckte upp honom mot väggen och någon, förmodligen S.F., låste dörren till toaletten. Medan Å.G. höll honom sade hon åt honom att vara lugn och lyssna och se henne i ögonen. Det var först när Å.G. började prata med honom och ”hålla på” som han blev arg. Han svor åt Å.G. och S.F. och började slå och sparka för att komma därifrån. Om inte Å.G. hade hållit i hans armar hade han låst upp dörren och gått därifrån. Å.G. eller S.F. fällde honom till golvet. Han hamnade på rygg mitt på golvet som var belagt med klinkers. Han var så arg att han inte minns om det gjorde ont. Före eller efter det att han hamnade på golvet spottade han på Å.G. När han låg på golvet satte sig Å.G. gränsle över hans mage och höll i hans händer. S.F. höll i hans ben. Han såg inte om S.F. satt på honom eller om han satt bredvid. Han kunde andas men det var inte det lättaste. Det gjorde ont när de tryckte ner hans knän. Han sade till Å.G. och S.F. att det gjorde ont men de släppte honom inte. De höll om hans haka för att han inte skulle vända på huvudet när de pratade med honom. När han låg ner fick han panik eftersom de var i ett så litet rum och två personer satt på honom. Han hörde hur någon bultade på dörren. Därefter upphörde bultandet. Efter ett tag började någon bulta igen och han hörde att det var rektorn L.N. och hans klassföreståndare P.S-s som stod utanför. Å.G. och S.F. reste sig genast och öppnade dörren. L.N. och P.S-s kom in på toaletten men han minns inte om de sade någonting. Sedan ringde de hans mor och han fick åka hem. Efter händelsen var han öm i nacken, benen och armarna. Han hade blåmärken på benen och armarna. Han visade blåmärkena för sin mor som frågade vad han hade gjort. I jämförelse med andra gånger då de tagit in honom i ett annat rum och lagt ner honom, var den här gången den värsta eftersom de tog in honom på en äcklig toalett och tog i som de gjorde. Han har svårt att skilja på de olika gångerna som de tagit in honom i ett rum och hans minnesbild av den aktuella händelsen är ”sådär”.

   P.S.: Han har känt S.F. sedan han var tre år gammal och kom till Knutby. Han har också haft S.F. som idrottslärare. I början tyckte han att S.F. var en schysst kille. Hösten 2003 förändrades S.F. och blev hårdare. Vid tiden för händelsen under åtalspunkten 2 var han och några andra killar på väg till lekparken. Det var sista dagen före jullovet. De stannade vid en snöskulptur som de hade sönder lite. S.F. sade åt dem att gå därifrån. De gick ut och kastade snöboll på fotbollsplanen där det var tillåtet med snöbollskastning. Man fick dock inte kasta från fotbollsplanen ut på andra elever. De tävlade om vem som kunde kasta längst. Det var kramsnö och lätt att krama en boll. Han kastade en snöboll mot S.F. som stod uppe på en backe 20-30 meter från honom och pratade med några lekisbarn. Han var inte arg på S.F. utan kastade bara på honom för att det var kul att retas lite med lärarna. Han träffade S.F. med en snöboll på axeln eller foten. S.F. kom rusande mot honom och kramade en snöboll. När S.F. var ca en meter från honom kastade eller slog S.F. in snöbollen i ansiktet på honom. Man kan säga att S.F. mulade honom med snöbollen. Snöbollen var av normalstorlek och väldigt hård och träffade mitt i ansiktet. S.F. fortsatte att ta upp ny snö och krama och kasta på honom. Sammanlagt tryckte S.F. in tre till fyra snöbollar i ansiktet på honom. Han försökte skydda sig och sade åt S.F. att sluta. S.F. sade att de var på fotbollsplanen och där får man ju kasta. Efter det fick han nog. Han försökte knuffa och sparka bort S.F. Då kastade S.F. omkull honom hårt så att han hamnade på rygg på marken. Det var slaskigt och lerigt gräs på marken. Han reste sig snabbt upp och försökte slå och sparka S.F. Då puttade S.F. ner honom med båda armarna. Han reste sig upp igen och slog till S.F. med ett knytnävsslag i ansiktet. Därefter sprang han därifrån och gömde sig bakom en av skolbyggnaderna. Han var rädd för att han skulle få all skuld som vanligt. Han berättade för sin lärare T.H. om vad som hade hänt. Senare under dagen blev han kallad till rektorn där han var tvungen att be S.F. om ursäkt. Av händelsen fick han ont i hela ryggen och i nacken. Smärtan satt i några veckor. Han hade problem med ryggen sedan tidigare. Han fick även blåmärken i ansiktet på kinderna och pannan samt på benen och ryggen. Blåmärkena satt i över julen.

   Å.G.: Hon hade arbetat tre år som lärare innan hon började på Knutby skola höstterminen 2001. Innan terminen började åkte hon och A.W. hem till F.S. och träffade F:s mor, M.S. M.S. berättade att F. hade svårt att anpassa sig i skolan och att han ofta fick aggressiva utbrott. Tillsammans pratade de om hur de skulle agera när F. fick sina utbrott. M.S. klargjorde för dem att man kunde hålla F. tills han hade lugnat sig. M.S. berättade att hon brukade använda hårda tag. Hon minns inte om M.S. sade att hon brukade sätta sig på F. men det kan hon ha sagt. Under skolåret hade de en nära kontakt med M.S. Under höstterminen 2001 träffade hon och A.W. även skolpsykologen M.Y. som förklarade att F. behövde trygga, fasta ramar och rutiner. Hon minns inte om M.Y. tyckte det var bra att de höll i F. men hon tror det. F. var sluten och mycket aggressiv. När han blev arg kunde han slå till andra personer. Deras mål var att få F. lugn så att han inte skadade sig själv eller någon annan. De har aldrig utdelat några slag eller hållit F. hårdare än vad som behövts för att få honom lugn. Det har hänt att hon har suttit på F. Det har även S.F. och A.W. gjort. De gånger någon av dem satte sig på F. var det för att situationen krävde det och de inte hade något annat val. Många av de andra lärarna drog sig för att ta konflikter med F. eftersom det ofta blev så våldsamt. Dagen före händelsen under åtalspunkten 1 hörde hon elever i korridoren som gapade och skrek. Det var rast och de har som policy att alla barn skall vara ute då. Hon gick ner i korridoren och såg att det var J.A. och F.S. som väsnades. Hon sade åt...