Case nº T2808-05 of H, February 19, 2008

• Resolution Date: February 19, 2008
• Issuing Organization: H

Ystads tingsrätt

Danska staten genom BornholmsTrafikken väckte vid Ystads tingsrätt den talan mot Ystad Hamn Logistik Aktiebolag som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (lagmannen Claes Werdinius, adjungerade ledamoten jur. dr. Carl Michael von Quitzow och tingsfiskalen Jörgen Larsson) anförde följande i dom (mellandom) den 11 juli 2003.

Bakgrund

Danska Staten bedriver genom BornholmsTrafikken - i fortsättningen benämnd BornholmsTrafikken - färjeverksamhet mellan bland annat Bornholm i Danmark och Ystad i Sverige.

Ystad Hamn Logistik AB - i fortsättningen benämnt Hamnen - är ett av Ystad kommun till 100 % ägt aktiebolag som bedriver hamn- och stuveriverksamhet i Ystad.

För angöring i Ystad tar BornholmsTrafikken i anspråk tjänster som Hamnen erbjuder.

Hamnen debiterar BornholmsTrafikken ersättning för hamntjänster efter ett taxesystem som fastställs av Hamnen.

Käromålet och inställningen härtill

BornholmsTrafikken har yrkat, att Hamnen ålägges att till BornholmsTrafikken betala

1. 11 717 009 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 1 augusti 2002 tills full betalning sker,

2. för den händelse yrkandet enligt 1 inte bifalls, 9 959 457 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 1 augusti 2002, samt

   - - -

   Hamnen har yrkat, att

1. käromålet till den del det avser investeringskostnader om 7 447 657 kr enligt 11 nedan angivna fakturor avvisas,

2. käromålet i övrigt ogillas, samt

   - - -

   BornholmsTrafikken har förbehållit sig rätten att framställa anspråk mot Hamnen för andra år än 2001.

   Grunderna för parternas talan

   Parterna har åberopat följande grunder för sin talan.

   Frågan om avvisning

   Hamnen

   Det belopp, som avses med yrkandet om avvisning eller 7 447 657 kr, utgör investeringskostnader. Ansvaret för dessa kostnader har reglerats genom ett avtal, som innehåller en skiljedomsklausul. Allmän domstol är därför inte behörig att pröva dessa kostnader.

   BornholmsTrafikken

   Det är riktigt, att avtalet innehåller en skiljedomsklausul. Tingsrätten är ändå behörig att pröva käromålet i nu avsedd del.

   Den kommunala självkostnadsprincipen

   BornholmsTrafikken

   En kommun får enligt 8 kap. 3 c § kommunallagen inte ta ut högre avgifter än vad som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen tillhandahåller (självkostnad). Hamnen - vars verksamhet är underkastad denna bestämmelse - har under 2001 av BornholmsTrafikken betingat sig högre avgift för sina tjänster än självkostnaden. Överdebiteringen motsvarar det yrkade beloppet enligt punkten 1 ovan. Hamnen är därför skyldig att till BornholmsTrafikken betala tillbaka det yrkade beloppet jämte ränta.

   Hamnen

   Självkostnadsprincipen är inte tillämplig för hamnverksamheten, eftersom denna verksamhet utgör förvaltning av kommunal fast egendom. Upplåtelse av kajplats och angränsande vattenområde är enligt JB:s bestämmelser normalt att anse som lägenhetsarrende, så även i detta fall. Självkostnadsprincipen är - enligt prop. 1993/94:288 s. 83 - inte tilllämplig på förvaltning av fast egendom. I sådan fastighetsförvaltning inbegrips - ibidem - såväl överlåtelse som upplåtelse av fast egendom.

   Hamnen är som ett kommunalt bolag formellt obunden av självkostnadsprincipen. Hamnen har inte heller genom bolagsordning eller ägardirektiv ålagts att tillämpa denna princip. Hamnen är således inte skyldig att iaktta självkostnadsprincipen.

   Självkostnadsprincipen är under alla omständigheter inte tillämplig på investeringskostnaderna eftersom de inte utgör ''avgift'' i kommunallagens mening (8 kap. 3 c §). Investeringskostnaderna uttas som avgifter men utgör inte sådana utan en avtalsenlig ersättning till Hamnen för nedlagda kapitalkostnader för överenskomna investeringar.

   För hamnverksamheten tar Hamnen ut avgifter genom en årligen fastställd hamntaxa och en stuveritaxa. Det har alltid varit en rättighet för kommunerna att ta ut avgifter för sin verksamhet, ”den kommunala avgiftsmakten”. För att tydligare markera denna rättighet infördes i samband med 1994 års ändringar i kommunallagen en uttrycklig bestämmelse om detta (kommunallagen 8 kap. 3 b §, se även prop. 1993/ 94:188 s. 78 ff.).

   Under alla omständigheter är Hamnens taxor satta inom ramen för den kommunala självkostnadsprincipen.

   Trots sin rätt att bestämma uttaget av avgifter har Hamnen när hamntaxorna skall bestämmas för nästkommande år under många år informerat sina kunder - däribland färjebolagen - och inbjudit dem att lämna sina synpunkter härpå. I stor utsträckning har Hamnen också beaktat sådana synpunkter genom att justera avgifter eller beräkningsmetoden för dessa eller ingått en särskild överenskommelse med kunden.

   Missbruk av dominerande ställning

   BornholmsTrafikken

   Det är enligt 19 § konkurrenslagen ävensom artikel 82 i EG-fördraget förbjudet för ett företag att missbruka en dominerande ställning på en marknad. Hamnen har en sådan ställning när det gäller tillhandahållande av hamntjänster i Ystads hamn till färjeoperatörer som bedriver färjetrafik avseende passagerare och fordon på rutten Ystad-Rönne. Hamnen missbrukar sin ställning genom att av BornholmsTrafikken ta ut oskäligt höga avgifter för hamntjänsterna. Överdebiteringen motsvarar det yrkade beloppet enligt 2 ovan. Hamnen är därför skyldig att till BornholmsTrafikken betala tillbaka det yrkade beloppet jämte ränta.

   19 § konkurrenslagen gäller om frågeställningen har effekt inom Sverige medan artikel 82 i EG-fördraget gäller om konkurrensbegränsningen har effekt på samhandeln, dvs. handeln mellan medlemsländerna. Båda regelverken åberopas, eftersom den ifrågavarande situationen har effekt både i Sverige och på handeln mellan medlemsländerna.

   Hamnen

   Huruvida ett företag har en dominerande ställning på en marknad skall i konkurrensrättslig mening bedömas utifrån den för ifrågavarande verksamhet relevanta marknaden, vari innefattas såväl den geografiska marknaden som den aktuella produkt-/tjänstemarknaden. Ystads hamn utgör inte någon separat relevant marknad. Det går i och för sig inte att ifrågasätta att en hamn eller en linje på en viss hamn kan utgöra en relevant marknad men detta beror på omständigheterna i varje enskilt fall.

   När den relevanta marknaden bestäms beaktas huruvida alternativa hamnar kan utnyttjas för den avsedda trafiken. BornholmsTrafikken bedriver sin trafik från Köpenhamn och Köge i Danmark och från Ystad.

   Ett närliggande alternativ till Ystad är Trelleborg, som har en större hamn än Ystad. En ökning av restiden till och från Trelleborg på Rönne är högst begränsad.

   Även Simrishamn, som tidigare var svensk hamn för trafiken på Bornholm, utgör ett tänkbart alternativ till Ystads hamn, särskilt som järnvägen dit planeras bli elektrifierad och därmed få större trafikkapacitet. Nyligen och i år har BornholmsTrafikken också uttalat ett intresse att på nytt starta en sådan linje med en mindre katamaran på rutten Simrishamn-Allinge eller möjligen Rönne.

   Ystad är således inte den enda hamn från vilken BornholmsTrafikken kan bedriva sin trafik på Bornholm. Hamnen har konkurrens från andra hamnar och kan inte agera oberoende av sina konkurrenter och kunder.

   Den geografiska relevanta marknaden bör bestämmas utifrån ett område som innefattar nu nämnda hamnar i Sverige men också hamnar i Danmark. Inte ens på en geografisk marknad som innefattar enbart Ystad och Trelleborg har Ystad en dominerande ställning.

   Oavsett marknadsbestämning bestrider Hamnen att Hamnen intar en dominerande ställning på marknaden.

   Eftersom investeringskostnaderna grundas på ett särskilt avtal omfattas de inte av en konkurrensrättslig prövning.

   Frågan om mellandom, m.m.

   Parterna är ense om att tingsrätten av processekonomiska skäl genom mellandom bör pröva frågan om avvisning av del av käromålet och nedan angivna frågor. I sammanhanget bör påpekas, att BornholmsTrafikken har framställt ett editionsföreläggande mot Hamnen om att få ut Hamnens bokföringshandlingar, att Hamnen har bestritt yrkandet samt att prövningen av frågorna i denna mellandom har betydelse för prövningen av yrkandet om editionsföreläggande.

   BornholmsTrafikken har yrkat, att tingsrätten fastställer att

1. den kommunala självkostnadsprincipen i 8 kap. 3 c § kommunallagen gäller för Hamnen för uttagande av i målet aktuella avgifter, samt att

2. tillhandahållande av hamntjänster i Ystads hamn till färjeoperatörer som bedriver färjetrafik avseende passagerare och fordon på rutten Ystad-Rönne utgör den för målet relevanta marknaden samt att Hamnen är dominerande på denna marknad.

   Hamnen har bestritt båda påståendena.

   Parterna är - likaledes av processekonomiska skäl - vidare ense om att båda frågeställningarna bör prövas även om tingsrätten skulle bifalla det första mellandomstemat för att undvika att målet vid en annan bedömning av högre instans med hänsyn till instansordningen skulle få fortsätta vid tingsrätten för prövning av det andra mellandomstemat.

   Inte någon av parterna har påkallat konsultationer med Kommissionen i fråga om de i målet aktualiserade EG-rättsliga frågorna, eftersom dessa redan är klarlagda. (Kommissionens tillkännagivande angående samarbetet mellan nationella domstolar och Kommissionen angående tillämpning av artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget, EGT 1993 nr C 039 den 13.2 1993, s. 6.)

   Av samma skäl har parterna inte heller påkallat att tingsrätten med stöd av artikel 234 EG-fördraget inhämtar förhandsbesked från EG- domstolen.

   Utvecklingen av parternas talan

   Parterna har utvecklat sin talan enligt följande.

   Frågan om avvisning

   Hamnen

   BornholmsTrafikken har fakturerats ett belopp om 7 447 657 kr, som avser kostnader för investeringar i hamnen bl.a. kajutbyggnad med uppmarschområde och påfartsramper samt uppförande av terminalbyggnad vid Ystad järnvägsstation. Ansvaret för dessa kostnader, som var nödvändiga för att möjliggöra BornholmsTrafikkens då nya trafik med katamaran mellan Ystad och Rönne, regleras genom ett avtal, som parterna ingick den 6 augusti 1999. Avtalet innehåller en klausul som föreskriver att tvister i fråga om avtalet skall...