Case nº Ö454-80 of H, July 16, 1981

• Resolution Date: July 16, 1981
• Issuing Organization: H

Den 6 febr 1980 hemställde Handelsbolaget Weekendresor, E.K. & U.B. hos konkursdomaren vid Kalmar TR att bolaget måtte försättas i konkurs. Till konkursförvaltare föreslogs advokaten B.S..

I yttrande samma dag föreslog kronofogdemyndigheten i Kalmar distrikt i egenskap av tillsynsmyndighet att advokaten S.A. skulle utses till konkursförvaltare.

I beslut samma dag försatte konkursdomaren (rådmannen Östlihn) bolaget i konkurs och förordnade jämlikt 185 § 1 st 1 att konkursen skulle handläggas som mindre konkurs. Till förvaltare jämlikt 185 a § konkurslagen förordnades B.S..

Kronofogdemyndigheten anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n måtte undanröja konkursdomarens beslut att förordna B.S. till förvaltare samt i stället utse S.A. till förvaltare. Till stöd för sitt yrkande anförde kronofogdemyndigheten bl a: Enligt prop 1978/79:105 med förslag till ändringar i konkurslagen har föredraganden (s 157) framhållit att förvaltaruppdragen bör koncentreras till en ganska begränsad grupp av personer. I syfte att följa nämnda intentioner var bl a konkursdomarna vid TR:rna i Kalmar och i Oskarshamn samlade hos tillsynsmyndigheten för överläggningar. Samrådet ledde till en överenskommelse om vilka som skulle anlitas som förvaltare i konkurser. Som en bekräftelse på överenskommelsen upprättades en lista över dessa. B.S. förekommer ej på listan, vilket däremot S.A. gör. - B.S. hade föreslagits till förvaltare på inrådan av advokaten G.E.. Denne har varit rådgivare åt gäldenären i vart fall vid konkursansökningens ingivande. Bindningar mellan gäldenären och G.E. kan inte uteslutas. Det får därför anses olämpligt att B.S., som är delägare i samma advokatfirma som G.E., förordnas till förvaltare. - Tillsynsmyndigheten anser att S.A. är lämpligare som förvaltare än B.S..

Den av kronofogdemyndigheten åsyftade listan har upptagits i ett brev från myndigheten till konkursdomarna i Kalmar d 27 dec 1979, vari inledningsvis anförs: "Konkursdomaren skall anses ha samrått med tillsynsmyndigheten, då förordnande som förvaltare ifrågakommer beträffande nedanstående begränsade krets av advokater." Listan upptar under rubriken "ordinära och mindre konkurser" namn på tre advokater, av vilka en satts inom parentes med anteckningen att han avser att minska på sina uppdrag, samt under rubriken "mindre konkurser" namn på tre andra advokater och, såsom reserver, ytterligare tre.

Konkursdomaren anförde i yttrande till HovR:n bl a följande: Den av tillsynsmyndigheten åberopade listan har inte annan innebörd än att konkursdomaren skall anses ha samrått med tillsynsmyndigheten, då förordnande som förvaltare ifrågakommer beträffande i listan upptagna jurister. Vid överläggningarna hos tillsynsmyndigheten förbehöll jag mig uttryckligen rätten att efter omständigheterna i varje särskilt fall pröva och avgöra frågan om lämplig förvaltare. B.S. har utan anmärkning fullgjort uppdrag som förvaltare i konkurser vid Kalmar TR. I Kalmar har ungefär hälften av advokaterna i någon större utsträckning sysslat med konkurser. B.S. är en av de advokater i Kalmar som koncentrerat sin verksamhet på just konkurser. Advokatfirman där B.S. arbetar var en av de tre advokatbyråer som bedömdes ha den erforderliga kontorsorganisationen för att handha även ordinära konkurser. Samtidigt gjorde sig även sådana synpunkter gällande som att önskvärd nyrekrytering kunde ske i fråga om konkursförvaltare, att redan förvärvad erfarenhet som konkursförvaltare kunde vidmakthållas samt att en för ändamålet uppbyggd kontorsorganisation kunde utnyttjas. Jag medger gärna att S.A. är bra som konkursförvaltare. I ärendet hade jag emellertid redan förslag på en bra förvaltare i B.S.. Då det avgörande för mig som konkursdomare var att få en bra förvaltare, hade jag inte anledning att frångå förslaget.

Konkursdomaren bifogade ett yttrande från G.E., vari denne anförde bl a följande: På inrådan av SE-Banken, Kalmar, uppsökte mig K. och B., ställföreträdare för handelsbolaget Weekendresor, för konsultation angående ackord eller konkurs i en uppkommen obeståndssituation. Konsultationen resulterade i en rekommendation att handelsbolaget efter egen ansökan härom borde försättas i konkurs. Jag tillfrågades om jag var villig att åta mig uppdraget som förvaltare och förklarade då att min arbetssituation f n icke tillät mig att åta mig uppdraget. Jag rekommenderade därför kollegan B.S.. - Jag har icke lämnat något som helst biträde i samband med bolagsbildning eller eljest. Det enda biträde som förekommit är en sedvanlig konsultation, vilken enligt stadgad praxis icke medför jäv som förvaltare.

B.S. redogjorde i yttrande till HovR:n för sin tidigare verksamhet som konkursförvaltare och för advokatbyråns organisation. Han uppgav att han handlagt ca 24 konkurser, i huvudsak s k tillgångskonkurser, och ansåg sig ha stor erfarenhet av konkursförvaltning samt att advokatbyråns verksamhet var inriktad på affärsjuridik och konkurser av stor omfattning. Vidare anförde han: Fr o m d 1 jan 1980 gäller nya regler om konkursförvaltning. Förarbetena till den nya lagen uttalar att konkursdomarna vid valet av förvaltare skall utse person med erfarenhet av konkursförvaltning och person som har en väl fungerande kontorsorganisation. Såvitt jag har mig bekant har samråd förekommit mellan kronofogdemyndigheten i Kalmar och konkursdomarna i området. Efter detta samråd har tydligen kronofogdemyndigheten d 27 dec 1979 tillskrivit konkursdomarna och omtalat vilka förvaltare som kan utses utan särskilt samråd med tillsynsmyndigheten. I skrivelsen finns personer upptagna som aldrig tidigare handlagt en konkurs eller som i mycket ringa omfattning handlagt s k tillgångskonkurser. Jag anser att kronofogdemyndigheten ej tagit hänsyn till lagstiftarens intentioner att till förvaltare skall utses person med erfarenhet av konkurser och med tillräcklig kontorsorganisation.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson och hovrättsassessorn Hulterström) anförde i beslut d 14 mars 1980:

Skäl. Bestämmelsen om konkursförvaltare i 44 § konkurslagen i dess lydelse efter d 1 jan 1980 gäller enligt 185 a § samma lag även i fråga om mindre konkurs. Enligt denna bestämmelse skall konkursförvaltare ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, åtnjuta borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

I prop 1978/79:105, som låg till grund för den nya lydelsen av ifrågavarande bestämmelse, anförs bl a i fråga om förvaltares kvalifikationer i ordinär konkurs att konkursförvaltare som regel bör väljas bland personer som i sin verksamhet är särskilt inriktade på affärsjuridiska frågor. I allmänhet måste också ställas kravet att konkursförvaltare förfogar över en väl utvecklad kontorsorganisation med resurser för bokföring och redovisning. Av en konkursförvaltare måste också krävas att han har sådana insikter i straffrättsliga frågor att han på ett tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att undersöka om gäldenären kan misstänkas för brott. Vidare måste han vara väl förtrogen med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska frågor. I fortsättningen anför föredragande departementschefen följande: De kompetenskrav som sålunda bör gälla medför enligt min mening att allmänpraktiserande jurister i princip inte bör förordnas till förvaltare i ordinär konkurs. Förvaltaruppdragen bör i stället koncentreras till en ganska begränsad grupp av personer - företrädesvis advokater - som specialiserat sig på konkursförvaltning men även andra, t ex ledande tjänstemän hos Sveriges Ackordscentral. Jag är medveten om att detta kan medföra att lämplig förvaltare inte alltid finns tillgänglig på den ort där konkursen handläggs. De något ökade kostnaderna för resor m m som ett anlitande av en specialist i dessa fall medför väger emellertid lätt i jämförelse med de vinster som en effektivare handläggning ger.

När det gäller förvaltare i mindre konkurser tog konkurslagskommittén i sitt betänkande Konkursförvaltning (SOU 1977:29) upp frågan om kraven på förvaltarens kvalifikationer kan ställas lägre i mindre konkurser. Enligt kommitténs mening...