Case nº A-107-2012 of Arbetsdomstolen, April 10, 2013

• Resolution Date: April 10, 2013
• Issuing Organization: Arbetsdomstolen

REFERAT

Parter:

Teknikarbetsgivarna; Industrifacket Metall

Nr 30

Teknikarbetsgivarna

mot

Industrifacket Metall.

Komatsu Forest AB (moderbolaget) och dess dotterbolag Komatsu Forest Sweden HB (bolaget) är båda medlemmar i Teknikarbetsgivarna. Mellan Teknikarbetsgivarna och Industrifacket Metall (förbundet) gäller Teknikavtalet IF Metall (teknikavtalet) som tidigare benämndes verkstadsavtalet.

Moderbolaget tillverkar skogsmaskiner och tillhörande utrustning. Bolaget bedriver försäljning av bl.a. nya och gamla skogsmaskiner samt erbjuder service och reservdelar till dessa. Bolaget var tidigare medlem i Motorbranschens Arbetsgivareförbund och tillämpade motorbranschavtalet som gäller mellan den arbetsgivarorganisationen och förbundet. Under år 2010 blev bolaget i stället medlem i Teknikarbetsgivarna. Tvist har uppstått mellan parterna om vilket kollektivavtal som ska tillämpas. Teknikarbetsgivarna och bolaget anser att teknikavtalet är tillämpligt på verksamheten, medan förbundet menar att teknikavtalet inte är tillämpligt på den verksamhet som bedrivs hos bolaget. Enligt förbundet omfattas verksamheten i stället av motorbranschavtalet.

Teknikarbetsgivarna har väckt talan mot förbundet och yrkat att Arbetsdomstolen ska förklara att Teknikavtalet IF Metall är tillämpligt på verksamheten vid medlemsföretaget Komatsu Forest Sweden HB.

Förbundet har bestritt yrkandet.

Parterna har förklarat att de är överens om att, oberoende av utgången i tvisten, stå sina egna rättegångkostnader.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Teknikarbetsgivarna

Bakgrund

Bolaget bildades år 1999 och ägdes då av Lantmännen. Mellan åren 2001 och 2010 ägdes bolaget delvis av det nuvarande moderbolaget. Sedan år 2010 är bolaget ett helägt dotterbolag till moderbolaget, dvs. Komatsu Forest AB. Bolaget har verkstäder på 19 orter runt om i Sverige, men huvudkontoret finns sedan år 2010 i Umeå, där moderbolaget funnits sedan mer än 40 år tillbaka. Det service- och reparationsarbete som bolaget bedriver utförs dels på verkstäderna, dels ute hos kunderna. Omkring 70 procent av verksamheten sker "i fält" ute hos kund. Bolaget har för det ändamålet omkring 75 servicebussar. Kunderna är entreprenörer och skogsbolag.

Bolaget har fram till år 2010 varit medlem i Motorbranschens Arbetsgivareförbund och tillämpat motorbranschavtalet på sin verksamhet. Moderbolaget har sedan mer än 40 år tillbaka varit medlem i nuvarande Teknikarbetsgivarna och tillämpat teknikavtalet. I samband med moderbolagets förvärv av bolaget år 2010 och flytten till Umeå utträdde bolaget ur Motorbranschens Arbetsgivareförbund och blev i stället medlem i Teknikarbetsgivarna. Vid de inrangeringsförhandlingar som därefter inleddes, motsatte sig förbundet att teknikavtalet skulle tillämpas på verksamheten i bolaget. Några invändningar om teknikavtalets tillämplighet gjordes emellertid inte då. Det som hävdades var bara att det var lämpligare att tillämpa motorbranschavtalet.

Allmänt om tvistefrågan och teknikavtalets tillämplighet

I en skiljedom som meddelades den 18 augusti 2005 och som rörde en tvist mellan ABB Power Technologies och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet om tillämpligt kollektivavtal konstaterades bl.a. följande. Vid en tvist om en viss verksamhet faller inom ett kollektivavtals tillämpningsområde ska bara det omtvistade avtalet beaktas. Att det kan finnas även andra kollektivavtal som i och för sig kan vara tillämpliga på verksamheten saknar betydelse. Enligt den s.k. 29/29-principen avgörs tillämpligheten av ett avtal av om den omtvistade verksamheten har samband med den centrala verksamhet som avtalet först och främst syftar på.

Mot bakgrund av dessa uttalanden kan alltså konstateras att motorbranschavtalets existens saknar all relevans för prövningen av om teknikavtalet är tillämpligt på bolagets verksamhet. Det saknar också betydelse vilket av avtalen som bedöms vara lämpligast att använda.

Den verksamhet som bedrivs i bolaget är sådan central verksamhet som teknikavtalet syftar på. Teknikavtalet gäller nämligen inte bara för tillverkning utan även för försäljning, service och underhåll. Det finns flera exempel på medlemsföretag hos Teknikarbetsgivarna som bedriver återförsäljning, service och underhåll av maskiner och anläggningar av olika slag utan att ha egen tillverkning. Här kan nämnas YIT, John Deere, Toyota, de Laval, Atlas Copco och Tetrapak som antingen bara bedriver service, underhåll och reparationer eller har sådan verksamhet i separata servicebolag. Vid dessa företag tillämpas alltså teknikavtalet trots att de inte har någon tillverkning.

Någon inskränkning i teknikavtalets tillämpningsområde har inte skett för reparationer av motorfordon

År 1932 lämnade ett antal bilreparationsverkstäder dåvarande verkstadsföreningen för att bilda ett eget förbund och förhandla fram ett eget avtal. Detta skedde med verkstadsföreningens goda minne. Att ett särskilt avtal sedermera träffades mellan det nya arbetsgivareförbundet och förbundet innebär inte att parterna i verkstadsavtalet avtalade om ett undantag från det avtalets tillämpningsområde, utan bara att det tillkom ett avtal som hade ett med verkstadsavtalet "överlappande" tillämpningsområde. Vid denna tidpunkt tillverkades inga skogsmaskiner. Inte heller nämndes något om traktorer, utan fråga var uteslutande om verkstäder för personbilar. Vilka bilreparationsverkstäder som beviljades utträde framgår av verkstadsföreningens förvaltningsberättelse för år 1932. Utträdet och bildandet av en ny arbetsgivarorganisation skedde...