Case nº Ö672-11 of Hovrätten för Övre Norrland, January 19, 2012

• Resolution Date: January 19, 2012
• Issuing Organization: Hovrätten för Övre Norrland

REFERAT

Skellefteå tingsrätt

K.H. väckte talan mot Lööve Trailer AB (Lööve) och yrkade att Lööve skulle förpliktigas att utge 307 841 kr jämte ränta avseende en matvagn som köpts av Lööve. Köpeavtalet har hävts den 3 december 2010.

Lööve yrkade såvitt nu är i fråga att tingsrätten skulle avvisa käromålet.

K.H. har bestritt att avtalet innehållit en skiljeklausul och anfört att endast en notering under leveransvillkor "Allmänna villkor NL 01" inte innebär att skiljeklausul avtalats.

Tingsrätten (f. d. lagmannen Richard Brännström) anförde i beslut den 1 juli 2011 bl.a. följande.

SKÄL

För att K.H. ska vara betagen rätten att få tvisten prövad av domstol krävs att en skiljeklausul har blivit en del av parternas avtal. Den skiljeklausul som Lööve hävdar ska tillämpas finns intagen i standardavtalet Allmänna leveransbestämmelser NL 01.

Parterna har olika uppfattning kring vilka offerter som utbytts inför avtalsslutet, aktbilagorna 10 respektive 17, men båda offerterna hänvisar till NL 01 och det står således klart att K.H. tagit del av en hänvisning i handling benämnd offert och att Lööve i sin orderbekräftelse hänvisat till offert. Om det från K.H:s sida varit oklart vilken offert Lööve hänvisat till i orderbekräftelsen måste det, under dessa förhållanden, ha ålegat henne att agera för att bringa klarhet i detta. Vidare måste hänvisning anses ha skett åtminstone till de villkor som framgår av såväl offerten ingiven som aktbilaga 10 som aktbilaga 17.

Under vissa förutsättningar kan ett standardavtal genom en hänvisning anses vara införlivad i ett enskilt avtal, se exempelvis NJA 1980 s. 46. I målet beaktades bl.a. att en skiljeklausul inte kunde bedömas som ett oväntat avtalsvillkor för någon av parterna, vilka ansågs ha erfarenhet av verksamhet på förevarande områden och kunskaper om att skiljeklausuler ofta förekommer i sådana allmänna bestämmelser. Vidare beaktades att båda parterna var näringsidkare som drev sin verksamhet i formen av juridisk person och att klausulen därför inte kunde anses utgöra en särskilt betungande avtalsbestämmelse. I rättsfallet RH 1989:1 blev utgången, bland annat mot bakgrund av att nämnda förhållanden var annorlunda, den motsatta.

Det har inte påståtts att frågan om skiljeförfarande diskuterats mellan parterna eller att K.H. på något annat vis uppmärksammats på klausulen ifråga. K.H:s kärnverksamhet är att sälja mat direkt till konsumenter och det saknas anledning att ifrågasätta påståendena att hon saknar erfarenhet av att i sin verksamhet hänvisa till och tillämpa allmänna bestämmelser i standardavtal och att hon inte har någon kunskap om att skiljedomsklausuler är vanligt förekommande...