Case nº T515-11 of Hovrätten för Nedre Norrland, September 05, 2011

• Resolution Date: September 05, 2011
• Issuing Organization: Hovrätten för Nedre Norrland

REFERAT

Hudiksvalls tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot Å.S. för skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken med följande gärningsbeskrivning.

Å.S. har den 26 december 2010 genom att krossa ett fönster till P.A:s bostad i Forsa förstört eller skadat fönstret varvid skador för 2 995 kr uppkommit.

I anslutning till åtalet yrkade P.A. att Å.S. skulle förpliktas utge skadestånd till honom med 7 995 kr, varav 2 995 kr avsåg förstörd dörr och 5 000 kr kränkning.

Å.S. erkände gärningen och medgav att utge skadestånd för förstörda rutor med 1 500 kr. Han bestred att en ersättningsgill kränkning uppkommit.

Tingsrätten (rådmannen Karl-Ivar Andersson samt nämndemännen Åke Jonsson, Eva Björkbom och Viktor Wärnick) anförde i dom den 13 april 2011 bl.a. följande.

DOMSKÄL

På åklagarens begäran har P.A. hörts som målsägande. Vidare har förhör hållits med Å.S.

Tingsrätten finner genom Å.S. erkännande och övrig utredning att följande är utrett i målet.

Å.S. sällskapar med en kvinna som den aktuella natten, tillsammans med sina barn, sov över hos P.A. P.A. och Å.S. var tidigare kamrater. P.A:s barn sov också i bostaden. Å.S. påstående att han inte visste att det fanns barn i P.A:s bostad får godtas, eftersom han lämnat en rimlig förklaring till varför han gjorde detta antagande. Någon gång omkring kl. 01.00 eller möjligen något senare gick Å.S. till P.A:s bostad och knackade på ytterdörren. Detta med anledning av att han ville tala med sin fästmö. P.A. och barnen vaknade till följd av att Å.S. bankade på dörren. P.A. steg upp och sade till Å.S. att denne inte fick komma in i bostaden. Han uppmanade denne att komma tillbaka påföljande morgon. I nära anslutning därtill tog Å.S. någon form av tillhygge och slog sönder fönsterrutorna på dörren. Han försökte sedan att sticka in handen och öppna dörren, vilket P.A. förhindrade. I samband därmed skar sig P.A. illa i handleden och underarmen. Annat kan, mot Å. S. bestridande och då någon annan bevisning än P.A:s utsaga inte åberopats, inte anses visat än att reparationskostnaderna uppgick till 1 500 kr. På anförda skäl finner tingsrätten att åtalet är styrkt och gärningen ska rubriceras som åklagaren angett.

Påföljden bör bestämmas till ett mycket kännbart bötesstraff.

Såsom tingsrätten tidigare redovisat har Å.S. nattetid slagit sönder fönsterrutorna på ytterdörren till P.A:s bostad. En ersättningsgill kränkning har således uppkommit till följd av brottet. Yrkat belopp får, med ledning av rådande rättspraxis...