Case nº M5040-05 of Miljööverdomstolen, June 15, 2006

• Resolution Date: June 15, 2006
• Issuing Organization: Miljööverdomstolen

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDEN

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 24 maj 2005 i mål nr M 3094-03Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 13 juni 2005 i mål nr M 4616-04Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 13 juni 2005 i mål nr M 4494-04Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 13 juni 2005 i mål nr M 5214-04

Se bilagorna A-D

M 5040-05

KLAGANDE1. SE2. MLS3. AÅ4. BG5. MS6. HS7. RL8. MJOmbud för 1-8:Advokaten HPL

9. Degernäs samfällighetsförening m. fl., se bilaga EOmbud:Advokaten BR

10. Svenska Naturskyddsföreningen, Box 4625, 116 91 Stockholm11. Sveriges Ornitologiska Förening, Ekhagsvägen 3, 104 05 StockholmOmbud för 10-11Jur. dr. CHL

    MOTPARTBanverket, 781 85 BorlängeOmbud:Advokaten NRAdvokaten MB

    M 5557-05

    KLAGANDE1. Svenska Naturskyddsföreningen, adress som ovan2. Sveriges Ornitologiska Förening, adress som ovanOmbud för 1-2: Jur. dr. CHL

3. ÅN m.fl., se bilaga FOmbud: Advokaten BR

   MOTPARTBanverket, adress som ovanOmbud:Advokaten NRAdvokaten MB

   M 5060-05 och M 5062-05

   KLAGANDEDegernäs samfällighetsförening, c/o BEOmbud: Jur. kand. TB

   MOTPARTBanverket, adress som ovanOmbud: Advokaten NR, adress som ovanAdvokaten MB, adress som ovan

   SAKENTillstånd enligt miljöbalken till anläggande av järnvägsbro m.m.

   ___________________

   MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

1. Miljööverdomstolen avslår begäran om inhämtande av förhandsbesked från EG-domstolen.

2. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens domar, utom såvitt avser besluten om rättegångskostnader. Målen återförvisas till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

   Det ankommer på miljödomstolen att efter målens återupptagande pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

   __________________

   YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

   Orientering

   Den nu överklagade domen i mål M 5040-05 gäller ansökan av Banverket om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § och 11 kap. miljöbalken till anläggande av en järnvägsbro över Umeälven. Målen M 5560-05 och M 5562-05 gäller på motsvarande sätt tillstånd till bortledande av grundvatten från ägovägsport respektive anläggande av en järnvägsbro och bro för brukningsväg över Degernäsbäcken. Mål M 5557-05 gäller slutligen tillstånd till anläggandet av Botniabanan enligt 7 kap. 28 a § inom Natura 2000-områdena Umeälvens delta och slätter och Umeälvens delta till de delar järnvägen inte prövas genom de övriga målen.

   Målen har i Miljööverdomstolen handlagts gemensamt.

   M 5040-05

   Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska Förening och Degernäs samfällighetsförening m. fl. (Rs huvudmän) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom avslår ansökan om tillstånd. De har vidare begärt att Miljööverdomstolen inhämtar förhandsbesked från EG-domstolen.

   Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening har därutöver yrkat att Miljööverdomstolen beslutar att inte godkänna miljökonsekvensbeskrivningen.

   SE m.fl. (Ls huvudmän) har yrkat att villkor 6 ändras så att det blir i överensstämmelse med Naturvårdsverkets allmänna råd 2004:15 om buller från byggarbetsplatser. De har även yrkat att det i villkoret föreskrivs att höjning inte får ske med vare sig 5 eller 10 dbA samt att de bullerförebyggande åtgärderna skall vara vidtagna innan arbetena påbörjas.

   Banverket har bestritt ändring utom såvitt avser villkor 6. Banverket godtar att detta villkor utformas i överensstämmelse med Naturvårdsverkets allmänna råd 2004:15.

   Rs huvudmän och Ls huvudmän har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

   M 5557-05

   Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska Förening och ÅN m.fl. (Rs huvudmän) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom avslår ansökan om tillstånd. De har vidare begärt att Miljööverdomstolen inhämtar förhandsbesked från EG-domstolen.

   Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening har yrkat att Miljööverdomstolen beslutar att inte godkänna miljökonsekvensbeskrivningen.

   Banverket har bestritt ändring.

   M 5560-05 och M 5562-05

   Degernäs samfällighetsförening har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom avslår ansökningarna om tillstånd.

   Banverket har bestritt ändring.

   Degernäs samfällighetsförening har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

   Verkställighetsförordnande

   Banverket har yrkat att Miljööverdomstolen meddelar verkställighetsförordnande.

   UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

   Parterna har åberopat i huvudsak samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen, med följande tillägg och förtydliganden.

   Rättegångsfel vid miljödomstolen i målen M 5560-05 och M 5562-05

   Degernäs samfällighetsförening

   Miljödomstolen har i de överklagade domarna felaktigt angivit att föreningen inte har något att invända mot sökandens yrkanden eller de villkor som föreslagits. Vid miljödomstolen riktade föreningen inledningsvis endast vissa synpunkter mot företaget men anförde att man i övrigt inte motsatte sig att företaget genomfördes. Senare ändrade föreningen dock inställning. I första hand motsatte sig föreningen tillstånd på samma sätt som i miljödomstolens mål gällande bron över Umeälven och järnvägens övriga dragning genom Natura 2000-området. Detta meddelade föreningen i inlaga den 15 februari 2005. Det var på det sättet föreningens förstahandsinställning angavs vid huvudförhandlingen. Huruvida rättegångsfelet är sådant att det går att läka i överinstansen eller skall föranleda återförvisning överlåter föreningen till Miljööverdomstolen att bedöma.

   Banverket

   Enligt Banverkets uppfattning är den omständigheten, att domstolen i domen felaktigt uppgivit att föreningen lämnat ansökningarna utan några erinringar, inte är av sådan beskaffenhet att rättegångsfel kan anses föreligga. Det rör sig snarare om en felskrivning hänförlig till att föreningen först i ett sent skede av handläggningen frånföll sitt tidigare medgivande av Banverkets ansökning.

   Prövningens omfattning

   Rs huvudmän

   Domstolen är vid sin prövning enligt 7 kap. 29 § miljöbalken inte bunden av regeringens beslut om tillstånd enligt 17 kap. miljöbalken. Att miljödomstolen ansett sig bunden av regeringens prövning utgör ett rättegångsfel. Den rättsliga konstruktionen innebär att en domstol inte behöver hänskjuta frågan om tillåtlighet till regeringen när domstolen anser att tillstånd inte skall meddelas pga. att förutsättningarna i 7 kap. 29 § miljöbalken inte är uppfyllda. Egendomligt nog har miljödomstolen ansett sig bunden av regeringens tillstånd vad avser punkterna 1 och 2 i 7 kap. 29 § miljöbalken medan en självständig prövning gjorts med avseende på kompensationsåtgärderna, punkten 3. Till stöd för sin tolkning hänvisar miljödomstolen till förordningen (1998:1252) om områdesskydd. Men en regeringsförordning kan aldrig utgöra tolkningsunderlag för en lag antagen av riksdagen. Om regeringens beslut har en sådan bindande effekt som miljödomstolen påstår vore tillståndsprocessen i Miljööverdomstolen onödig.

   Regeringens beslut är fattat med stöd av 17 kap. 1 § miljöbalken och det finns ingen koppling mellan tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken och prövning enligt 7 kap. 28 a - 29 a §§ miljöbalken. I 7 kap. 29 b § anges att när en verksamhet eller åtgärd omfattas av tillståndsplikt eller dispensprövning till följd av bestämmelserna i 9 kap. eller 11-15 kap. skall frågan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § prövas av den myndighet som prövar den andra tillståndsfrågan. Någon motsvarande koppling till 17 kap. miljöbalken finns inte. Detta är ingen slump. Lagstiftarens tanke är att den prövning som regeringen gör enligt 17 kap. inte skall inbegripa tillståndsprövning enligt 7 kap. 28 a §. Av regeringens beslut framgår dessutom direkt att det inte baseras på 7 kap. miljöbalken. 7 kap. nämns inte i den del av regeringens beslutskäl som avser tillåtligheten. Den felaktiga tillämpningen som miljödomstolen har gjort framgår redan av den omständigheten att Banverket, efter regeringens beslut, ansökt om tillstånd enligt 7 kap. 29 b § miljöbalken.

   Banverket har åberopat Naturvårdsverkets handbok 2003:9 till stöd för ståndpunkten att domstolen inte skall göra någon egen prövning enligt 7 kap. miljöbalken. Den åberopade passusen är emellertid ryckt ur sitt sammanhang. I Naturvårdsverkets handbok anförs följande: ” I de fall som vägen/järnvägen prövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken bör, i de fall en Natura 2000-prövning krävs, denna prövning inledas redan innan väg/järnvägsärendet lämnats till regeringen. När Natura 2000-beslutet kräver tillåtelse av regeringen bör regeringen samtidigt pröva projektet enligt 17 kap. miljöbalken och 7 kap. 29 § miljöbalken”. Frågorna kan således prövas samtidigt av regeringen men vad avser tillstånd enligt 7 kap. skall behandling först ske i miljödomstolen, som därefter skall skicka ärendet till regeringen om domstolen finner att verksamheten kan tillåtas. Regeringen har inte mandat att frånta miljödomstolen dess prövningsrätt.

   Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening

   Miljööverdomstolens prövning är självständig i förhållande till regeringens beslut den 12 juni 2003. Regeringens beslut avser inte prövning enligt 7 kap. 28-29 §§ miljöbalken.

   Miljödomstolen har felaktigt ansett sig bunden av regeringens beslut. Till stöd för sin bedömning anför miljödomstolen att syftet med lagen inte kan ha varit att åstadkomma en dubbelprövning. Den dubbelprövning som domstolen hänvisar till är dock i detta fall en följd av felaktig handläggning.

   Det beslut som regeringen har meddelat med stöd av 17 kap. miljöbalken är bindande vid efterföljande domstolsprövningar. Denna prövningsordning har dock, vad gäller fågelskydds- och habitatdirektivet, frångåtts för att åstadkomma ett särskilt starkt skydd av fågelskyddsområden och viktiga habitat.

   Prövningsordningen i Sverige måste överensstämma med prövningsordningen inom EG. Detta innebär att det vid den nationella tillämpningen av art- och habitatdirektivet måste vara möjligt...